Det har varit mycket debatt på bloggen de senaste dagarna och många intressanta aspekter har kommit fram. En av dessa rör manshatet. Det finns nämligen sådana som anser att Sverige idag präglas av ett manshat. Jag tycker att det är dumheter. Det betyder inte att det inte finns folk i Sverige som hatar män, men jag menar att det inte är den rådande uppfattningen.

Dessutom menar jag att om man tycker att det finns ett manshat i Sverige i dag måste man acceptera att det under de 1000 föregående åren varit kvinnohat som gällde. Jag tycker att det också är dumheter, men man kan liksom inte både ha kakan och äta den. Samma argument som används för manshatet idag kan användas för kvinnohatet förut.

Så vad är då argumenten för dagens manshat? För det första talas det om att män inte har samma juridiska rättigheter som kvinnor, för det andra om hur skolan premierar flickors naturliga sätt att lära sig och för det tredje hur den akademiska världen (och då främst genusvetarna) reproducerar en negativ bild av männen som ondskefulla och kvinnor som goda. Ni som är historiker sitter kanske som jag själv och suckar och tänker att det är ungefär exakt det samma som tidigare riktats mot kvinnor. När jag framfört det har jag fått höra att även om några få förr i tiden hatade kvinnor var det ett väldigt litet antal som allmänheten inte behövde lyssna på, vilket skiljer sig från dagens manshat som är mer utbrett. Dessutom har jag fått höra att man inte kan lita på den feministiska historieskrivningen som berättar om hur kvinnor haft det eftersom den är ideologisk och inte vetenskaplig. Så jag tänkte ge raka citat från originalkällor och från historiker som verkade innan feminismen ens var påtänkt så att ingen behöver vara rädd för att det har gjorts ideologiska tolkningar angående det historiska kvinnohatet.

Vi börjar med de juridiska rättigheterna. Ett flitigt motargument är att det bara var vissa män i maktpositioner som hade rättigheter över kvinnor. Därför har jag samlat citat som gällde för alla, oavsett social status. I Magnus Erikssons Landslag som kom ut runt 1350 och som gällde för hela Sverige stod följande i gifto Balken (äktenskapsbalken) flock IX:

”Nu siþan bonde ok husfru gift æru, þa þe haua naat i siæng saman lighat, þa ær han henna rætter malsman […]”

På modern svenska blir det: Sedan bonden och husfrun blivit gifta och legat i samma säng en natt är han hennes rätta målsman. För dem som bodde i staden gällde Stadslagen som har en liknande formulering. I Landslagens ærfþa Balken (arvsbalken) flock I står att

”Dör bonde ællæ husfru ok liua barn æfte, son ok dotter, ærue son tua lyti ok dottor þriþiung […]

På modern svenska blir det: Dör bonde eller husfru och deras barn lever, son och dotter, då ärver sonen två lotter och dottern en tredjedel.

Angående mannens rätt över kvinnan under medeltiden har riksarkivarie Nordström (Bidrag till den svenska samhälls-författningens historia : efter de äldre lagarne till sednare hälften af sjuttonde seklet. 2. afdelningen, Helsingfors 1840, sid 60) skrivit att maken

”utan ansvar inför verdslig öfverhet icke blott [kunde] tukta [sin hustru] efter godtycke, utan ock sälja och till och med bringa henne om lifvet”

Magnus Erikssons Landslag och Stadslag var, med de smärre uppdateringarna som skedde 1442, rådande lagar fram till 1734 och gällde alltså alla män och kvinnor oavsett social status i nästan 400 års tid. I 1734 års lag (Giftermålsbalken IX Kap.) hade flocken om målsmanskapet blivit:

”Sedan man och kvinna sammanvigda äro, då är han hennes rätte målsman och äger söka och svara för henne; hustrun följer ock mannens stånd och villkor.”

År 1921 får gifta kvinnor bli myndiga när de fyllt 21 år.

I 1734 års lag (Ärvdabalken II Kap.) hade flocken om arv blivit:

”Dör fader, eller moder; ärve då frälsemans och bondes son efter landsrätt två lotter, och dotter tridjung”

År 1845 införs lika arvsrätt för män och kvinnor.

Så vad sa den lärda eliten angående utbildning? Återigen, dessa författare var välkända hela vägen ner bland bönderna. I Rousseaus mycket berömda Emile, som var känd även i Sverige i alla samhällsklasser och som behandlade utbildning och uppfostran stod det:

”A woman’s education must be planned in relation to man. To be pleasing in his sight, to win his respect and love, to train him in childhood, to tend him in manhood, to counsel and console, to make his life pleasant and happy, these are the duties of women for all time.”

I Platos Republic, som var flitigt läst och använd inom akademien stod följande angående vad män och kvinnor kan lära sig:

”[A]ll the pursuits of men are the pursuits of women also, but in all of them a woman is inferior to a man”

Men kanske inte alla bönder ändå läste Plato och Rousseau. Däremot läste varenda en Luthers Lilla Katekes, för om man inte lärde sig valda delar ur katekesen utantill fick man inte ta nattvarden och fick man inte ta nattvarden fick man inte gifta sig. Prästerna kontrollerade genom husförhör att alla, inklusive tjänstefolket, lärde sig katekesen och att misslyckas kunde medföra bestraffning. I Katekesens hustavla som bestod av upplyftande bibelcitat stod det för männen:

”På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet.”

Och för kvinnorna:

”Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin egen kropp. Som församlingen i allt underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.”

Jag känner mig hela tiden frestad att tolka de här citaten, sätta in dem i deras kontext, nyansera. Precis på samma vis som jag gör med citat idag där män inte framställs som de alltigenom mest kompetenta. Men eftersom jag är genushistoriker vill jag inte besudla citaten med min åtta år långa universitetsutbildning utan låter var och en själv tolka fritt. Så där.