Tag Archive | Jag vet vad du gjorde i helgen

Helgkväll

Här sitter jag på soffan och försöker koncentrera mig på att förbereda morgondagens föreläsning i genushistoria medan babyn i magen förbereder sig på en karriär som trapetsgymnast. I köket lyser de sista ringblommorna, inplockade dagen innan frosten tog i princip allt (om jag var nöjd över denna bedrift? jovars) och jag har bakat en fantastiskt god cheesecake med jordgubbsmarmelad. Hunden och jag har tagit färgsprakande promenader och katten har suttit i fönstret och solat sig. Att fotografera henne blev en tydlig påminnelse om det omedelbara behovet av att tvätta fönstren. Egentligen kunde man ju lika gärna skylla på kylan och skita i att tvätta dem, men jag har på känn att vi inte kommer att se någonting alls genom fönstren till våren.

Så där ja.

Med två timmar till godo har jag lämnat in mitt avhandlingsmanuskript ”The Legal Guardian and Married Women – Norms and Practice in the Swedish Realm 1350-1450” till förhandsgranskning* efter fem och ett halvt års slit. Jag kan inte nog tacka er som peppat och kommit med glada tillrop, och er som faktiskt sedan också har läst och kommenterat delar av manuskriptet. Flera av de mest värdefulla kommentarerna har kommit från människor jag har lärt känna via bloggen. Nu ska jag gå ut i trädgården och dricka rosa bubbligt. Det har jag förtjänat.

* Det betyder att två av mig och av varandra oberoende experter ska läsa och bedöma manuskriptet, och senast om två månader komma med utlåtanden som förhoppningsvis godkänner mig för disputation.

Valp

Jag är ledsen att det tog så lång tid innan jag delgav er den fina nyheten att vår hundvalp har kommit hem men jag har banne mig inte sovit på tre dygn. Hon är betydligt större än jag trott, med de fluffigaste tassarna jag sett och ett prima skägg. Jag visste att hon inte skulle vara rumsren, men hon är antirumsren – ser hon ett rent rum måste hon kissa där. På plussidan har jag ju nu fått tummen ur och tvättat alla mattor.

Ja, och även om rumsrenheten behöver en smula arbete så har hon plockat upp andra saker sanslöst fort. Hon går redan så fint i koppel att barnen kan hålla i henne till exempel. Och även om hon är blyg och lite rädd, så är hon nyfiken och villig att lära. Det hoppas jag att vi kommer riktigt långt med!

Blossa

Nog klarar man ju vappen

Här sitter jag i det sprakande skenet från tända ljus och skriver stipendieansökningar, så här på Valborgsmässoafton. Främst förstås för att them stipendieansökningar aint waiting for någon men också lite för att det är ganska skönt. Skönt att ha ett ställe där man kan känna sig hemma och där man kan få sitta och jobba nästan oavbrutet i flera timmar.

Betydligt sämre kunde man ju ha det.

WIN_20160430_211605

Anatomiska termer

Skypear med min syster som sitter i personalrummet på sitt jobb som läkare.

Hon: Ok, du är på högtalartelefon nu. Bara så du vet.
Jag (så tydligt jag kan): Det hörs lite dåligt. Det lät som om du sa ”PENIS”.

Syskonkärlek. Man blir aldrig för gammal för sånt.

En sedelärande berättelse om varför feministiskt sinnat kvinnfolk icke bör bruka korsett

Det är ganska många som har hört av sig och undrat hur det gick med korsetten förra fredagen. Jag frågade ju er lite snabbt om ifall det var ok att be grannkillen om hjälp att knäppa korsetten, eller mer socialt accepterat att typ vrida axeln ur led.

Och jag sa det där om axeln egentligen mest som ett skämt och så tänkte jag att jag inte behöver hjälp av någon (så det så!) och så krängde jag på mig korsetthelvetet själv.

Det var först på kvällen dagen efter som jag märkte att armen var lite öm och jag har ju inte tid för sånt vekt trams så jag har kört på som vanligt under veckan. I går konstaterade en läkare, som förövrigt gjorde ett beundransvärt jobb med att hålla god min, att jag har flera ordentliga muskelbristningar i axeln och att den är inflammerad. Ja, och eftersom jag gör saker ordentligt när jag gör dem så är min armbåge också inflammerad. På flera ställen. Och de klämmer på nerverna så att min vänsterhand är fucked up.

Läkaren skrev ut smärtstillande som har ett namn jag inte kan uttala och en biverkningslista ett par sidor längre än min avhandling. Hon sa att jag måste vara i ”total vila” i minst några dagar och därefter sjukskriven i minst en vecka. Och så tittade hon på mig så där som jag brukar titta på mina barn när jag sagt att de inte får äta godis men jag vet att de gömmer en svettig chokladbit i handen och att de kommer att äta den så fort jag vänder ryggen till.

Till ert försvar ska sägas att ni uppmanade mig att knacka på hos grannkillen, vilket så här med facit i trasig hand, kanske ändå hade varit att föredra. Men jädrar vilken fest det var!

IMG_6905

Ett tag trodde jag att jag hade en sån där fin mage med vacker inåt-navel, men det är bara korsetten som samlar ihop min lösa mammamage runt en navel-krater.

Därför gör jag mig fin

I dag döptes vår guddotter Estrid. Det är ju ett stort uppdrag att vara gudförälder (eller fadder eller vad man nu vill kalla det, vi kör gudförälder för min högt vördade make är barnsligt förtjust i att referera till sig själv som gudfadern, men sak samma) och vara en nära del av ett litet barns liv, att få hjälpa till att öppna dörrar för en ny liten människa. Utan att köra vaknätter, såriga bröstvårtor och hela den där grejen.

Så när jag står framför spegeln och sminkar mig funderar jag över vilken sorts förebild jag egentligen är för en liten flicka, om en av de första grejerna jag gör är att doll up inför hennes dop. Slussar jag henne rakt in i patriarkalt förtryck då? I ungefär 0,47 sekunder funderar jag på att inte alls försöka göra mig fin. Bara liksom skita i den biten. Men nej. Det känns inte rätt.

Jag är nästan alltid osminkad. Jag jobbar ju hemifrån, så mjukisbrallor, gårdagens tröja (en princip som håller i ungefär en vecka), håret i en lös tofs och ansiktet au naturel är liksom smidigast. Inte heller har jag några problem att åka till skolan och hämta barn så. Eller åka till affären så. Eller egentligen göra någonting så. Men jag går inte på en viktig fest så. Inte för att jag känner mig förtryckt och måste leva upp till en roll som välanpassad kvinna (det är väl rätt kört ändå) utan för att visa Estrid och alla i Estrids närhet att hon och hennes fest är viktiga för mig. Det är inte vilken dag som helst, inte vilken tillställning som helst och jag gör mig fin för att visa det. Och med risk för att låta självgod, men genom att jag gör mig fin bidrar jag till att skapa en vacker miljö, en festlig miljö, för detta betydelsefulla tillfälle. Genom att pynta mig själv pyntar jag också själva händelsen; lilla Estrids dop. Det tycker jag att hon förtjänar.

Samtidigt kan jag tycka att det måste vara upp till var och en vad som är att göra sig och vara fin. Min dotter, till exempel, ville inte alls ha en av de där (i mitt tycke) riktiga finklänningarna hon har hängande i sitt skåp, utan ville ha den färgstarkaste klänningen hon kunde hitta – en klänning som inte sitter speciellt bra och där tyget är rätt grovt. Till det hade hon ett par grälla randiga leggings och sina nya prickiga skor, för det tyckte hon var fint. En sån där outfit som gör för modemedvetna vad spel på en ostämd fjol gör för folk med absolut gehör. Men det har ingen betydelse. Hon gjorde sig fin för Estrids stora dag och vad någon annan tycker om resultatet är ganska irrelevant.

Och jag tycker att den starka misstro mot det pedagogiskt korrekta i att kvinnor (för det är aldrig någon som klagar på en man som gjort sig fin) pyntar sig inför fester är obehaglig. Att det på något vis förutsätts att man är omedveten om eller skiter i ett århundrade av kvinnokamp. Men målet måste ändå vara att man får göra som man vill, utan att dömas och bedömas efter hur man som kvinna klär sig. För jag vill kunna pynta mig så en Disneyjulgran verkar naken i jämförelse om jag vill, utan att det ska vara någon annans sak att ha åsikter om. Samtidigt är denna misstro mot finklädsel så helvetes jävla tråkig när man ska gå på fest. Det är inte att böja sig inför patriarkatet att göra sig fin inför en fest – det är att hylla den som har bjudit, att hedra tillfället. Det ska jag lära Estrid. Att hon får se ut som hon vill, och att hon får göra sig fin när hon tycker att det borde vara så. Men också att hon aldrig någonsin måste, och framförallt; att hon aldrig någonsin ska försöka ändra sig själv för att bli fin.

20131012-192034.jpg