Etikettarkiv | Jag vet vad du gjorde den här sommaren

Det är förunderligt vad man kan göra med lite färg

Den här sommaren har vi målat som aldrig förr. Att måla gamla hus är förstås inte bara att piffa upp med färg utan också att skydda träet och förlänga dess livstid. Första penseldraget på en gammal vägg känns nästan sentimentalt, och jag var duktigt nervös när jag målade om storhusets dörrar. Tänk, där har de varit i 100 år och så kommer jag och blaskar färg på dem. Färgen sjunker in i träet. Det finns ingen återvändo. Gjort är gjort och så vidare. Men även om det med särskilda saker (som dörrarna) känns nervöst så är det också välbehövligt skydd och livets gång.

Vi målar med rödmylla på alla väggar och med Tikkurilas Vinha på lister och dörrar. Och det blir, om jag får säga det själv, otroligt snyggt.

Det här är garaget/vedboden.

IMG_1222-20140729Så här ser den väggen som innan målningen var i bäst i skick (shit you not) ut. Fönstren har fått vita lister och halva väggen är målad. Vi sparade den här väggen till sist, lite för att den vetter bortåt och lite för att den som sagt var i bäst skick. IMG_1109-20140729Så här blev den andra långsidans vägg efter att den målades. En dörrs lister är fortfarande omålade och vi håller på med ny färg på den första dörren.IMG_1223-20140729Och så här blev det. IMG_1190-20140729Man ser skillnaden bäst på garagets fasad. Hela väggen är målad, men bara den ena halvans dörrar och lister. Vilho bestämde vilken färg vi skulle ha, eftersom maken röstade svart och jag grönt (sedan vi uteslutit klarblått, som vi båda egentligen ville, eftersom vi planerade att ha samma färg på alla gårdens dörrar och inte kunde ha en klarblå dörr på ett gult hus bebott av byns enda svensk). Vilho valde ”samma färg som Putte”. Putte är min lilla bil, vilken på bilden visar hur nära i färg det sedan blev.IMG_1214-20140729

En gång i tiden fanns det en grind på de här grindstolparna, och en rosenbåge över. Det var rätt länge sedan, om vi säger så, och numer är grindstolparna både sneda och slitna.IMG_1213-20140729

Maken rätade upp stolpen (för honom var det bara att liksom hugga i och lyfta den på plats) och kalkmålade. Jag fixade nya blommor. Förändringen är total.IMG_1166-20140729

Efter att ha tvekat länge målade vi även storhusets dörrar blå och nu när vi har vant oss lite är vi sjukt nöjda. Ännu finare kommer det att bli sedan när vi får in spröjsade fönster till verandan.IMG_1165-20140729 IMG_1163-20140729Den humle som tidigare växte upp för att täcka verandan som ett solskydd grävde jag glatt upp förra året. Nu blommar klematisen och de fantastiska rosorna i rabatten i stället. Det där förvisso ett tag innan de vuxit sig stora nog att klättra upp runt fönstren, men jag har på känn att det kommer att vara värt väntan. Mathornet hänger på sin krok. Det blåser vi i så det ekar över åkrarna när barnen ska komma hem och äta. Det har visat sig synnerligen effektivt på långt fler än våra barn.

Första sommaren med skolbarn

I vanlig ordning kryssade vi för att vårt dagisbarn skulle fortsätta på dagis hela juni för att vara ledig i juli. Det är så vi brukar göra. Problemet är väl bara att vi kanske inte riktigt hade tänkt igenom det där med vad som händer när man sedan har ett barn som inte går på dagis utan i skola. Detta skolbarn kom glatt hemdansande och meddelade att nu är det bara två veckor kvar till sommarlovet och sedan är han ledig. Jag satte mitt kaffe i halsen och sa att det kan ju omöjligt vara sant. För det kan det ju inte. Så jag frågade lite diskret personalen:

Jag: Så jag hörde att det blir sommarlov snart…
Personal: Jo, bara två veckor kvar!
Jag (kväver många fula ord): Just det. Två veckor.
Personal (ler stort)
Jag: Så alltså… Vad händer sen då?
Personal (lyfter ett frågande ögonbryn): Va?
Jag: Jo… Liksom.. Vad händer sedan när sommarlovet börjar? Med barnen, menar jag.
Personal (lyfter ytterligare ett frågande ögonbryn): Ja då kommer ju barnet att vara hemma.
Jag: Aha. Så…
Personal (lägger armarna i kors)
Jag: Han kommer inte att vara här då? Ens lite?
Personal: Nej. Skolan är rätt stängd på sommarlovet.
Jag: Just det. Så han kan inte typ gå på dagis då eller så?
Personal (talande tystnad)
Jag: Nej. Kanske inte.
Personal: Kanske inte.
Jag: Så han blir hemma i två månader drygt.
Personal: Jo.
Jag (tvingar fram ett leende): Yeee.

Tydligen ska man ha anmält barnet till ett snordyrt personlighetsutvecklande läger för flera månader sedan för att vara en bra förälder. Och så ska man tänka ”äntligen kvalitetstid” och inte ”holy fuck” när man får höra att sommarlovet är drygt två månader långt fast man själv knappt skulle kunna ta ett par veckors semester.

Barn som klipper håret

Jag: Tilda. Älsklings-hjärte-gullet. Har du möjligen klippt ditt hår?
Tilda: Nähädå.
Jag: Du, du vet väl att du kan berätta för mig om allt?
Tilda (väldigt uppspelt): Mamma!
Jag: Mmmm.
Tilda (studsar av förtjusning): Jag kanske klippte mitt hår. Lite bara.

20120918-093928.jpg

Luggen. Inte i samma skick som förut. Ungen har dock inte förändrats det minsta.

Jag säger inte att du är fet

Jag och mannen satt i sängen och tittade på hus vi aldrig skulle ha råd att köpa. Jag la mig på hans arm i, vad som förväntades vara, en romantisk manöver.

Maken (rätt öm från träningen på kvällen): Ahrggrrrhhh.
Jag: What’s the point of having a buff man if he’ll squeal if I lie on him?
Maken: It’s not that. It’s just that you rolled your head right over my biceps and…
Jag: Are you saying I’m FAT?
Maken: I’m not saying your fat. I’m saying you disrupt the time space continuum.

Midsommarfirandet i bilder

Som vanligt firade vi midsommar på ön. Det bästa med det är att det alltid blir lite extra sommarkänsla av att vara på ön. Det värsta för just midsommarfirandet är den bristande tillgången på blommor. I år lyckades vi binda tre kransar. That’s it.


Tilda beundrar resultatet.


Barnen sprang på klipporna och njöt av det fullkomligt spektakulärt fina vädret.


Tilda spenderade längre tid med att välja ut vilken vacker midsommarklänning hon skulle ha på sig än hon faktiskt tillbringade med den valda klänningen på sig.


Vi tog vackra och välkomponerade självporträtt.


Eftersom det inte fanns så mycket blommor att vi skulle kunna ha samlat sju att lägga under kudden samlade vi sju stockar att lägga på midsommarbrasan istället. Det kändes finskt.
Vilho Sakletare hittade spännande… öh… saker och suckade åt sin obildade moder som inte kunde svara på vad det var.


Vi åt så mycket god grillmat att vi trodde att vi skulle spricka. På bordet stod traditionsenligt en skål med förgätmigej och strandlök.


Och så åt vi jordgubbstårta medan solen sakta sänkte sig och bäddade in ön i ett magiskt ljust.