Historikerns historier · Vardagslivet

Mitt arbetsrum dagen efter kl 20

20120830-200839.jpg

20120830-200850.jpg

Just nu ser det ut så här i mitt arbetsrum. Jag gräver igenom högar med gamla papper och kastar räkningar märkta med ”betalad” från 2005. Hade det inte varit för att jag nu bytt rum och tvingats gå igenom och kasta hade jag sannolikt vid tidpunkten jag borde doktorera ha haft tillräckligt med grejer för att berättiga en arkeologiskt utgrävning av arbetsrummet. Inte som att jag samlar på mig saker. Inte alls. Jag är bara i desperat behov av en butler. Eller napalm.

Kulturkrockar · Vardagslivet

Mitt arbetsrum kl 10

20120829-103247.jpg

20120829-103219.jpg

Taket gjordes förra veckan, nu är det golvets tur. Fortsättning följer…

Och som den genusmedvetna kvinna jag är har jag också dokumenterat arbetsfördelningen. Av fyra personer är det tre män. De bär möbler, sågar, knackar golv och spikar lister. Kvinnan (alltså jag) dricker sjukt stora lattes från Starbucks och bloggar. Hade jag inte i all min kvinnlighet varit så svag hade jag säkert kunna hjälpa till. Igår när det inte fanns några män på plats bar jag ju ner soffan från övervåningen och tömde bord och lådor. Idag förväntas jag hålla mig ur vägen.

Men ok då.

20120829-103254.jpg

Vardagslivet

När maken är borta dansar frugan på borden

Min högt vördade älskade make ska åka bort. En töntig, tråkig och värdelös arbetsresa med några nätter på ett lyxigt hotell i Tyskland. Men jag är förstås inte avundsjuk. Nej, nej, som den goda fru jag är är jag förstås glad för hans skull. JÄTTEGLAD!

Och nu tänker jag ta chansen att tapetsera om i lekrummet. Och så ska jag måla väggarna i vårt sovrum.

Verktygslista:
* kofot (helt essentiell i all form av home decorating)
* en blommig liten hammare som man kan skruva isär och förvandla till två olika sorters skruvmejslar
* grundfärg (man vill ju inte vara slarvig)
* en satans massa spackel (vår sovrumsvägg ser lite ut som om piggsvin har tränat klättring där inne)
* en sån där man kan spackla med
* sandpapper
* många liter färg i en nyans min make aldrig skulle ha accepterat
* tapet (som ungarna valde)
* tapetklister
* en sån där man slätar ut tapeter med
* penslar (så barnen kan hjälpa till att måla förstås)
* roller

Då så.

Have a nice trip, honey!

Vardagslivet

Inredningsdrömmar som går i uppfyllelse

Vi var på besök hos familjen B. De har nyligen köpt ett fantastiskt hus nere vid havet och är just sådär oförskämt nöjda som man är när man bara är en segelbåt vid den egna bryggan från att leva det Finlandssvenska Idealet. Lyckan kunde inte ens grusas vid tanken på att man helt enkelt inte skulle kunna få en segelbåt in i fjärden på grund av en illa placerad bro och man skulle bli nödgad att förtöja sin segelbåt vid en hamn och köra dit med en vräkig motorbåt från egna bryggan.

Och fru B har inrett huset så att det ser ut som om en liten överviktig shabby chic trollfé har exploderat där. Allt är ljust, allt är vackert och huset doftar av maten som fru B på något vis alltid har tagit sig tid att laga. Golvet är så där rent som vårt golv var då under den första veckan efter att vi hade lagt det och som det aldrig kommer att bli igen, så när jag hittar två smulor på golvet i köket blir jag nästan lite skadeglad. Ett brott mot perfektionismen! Fru B beklagar att hon inte hann tvätta golven. Jag medger att det var mina ungar som smulade.

Fru B. I fönsterblänket en avbild av vad familjen B såg av mig den kvällen jag anlände till deras gudomliga hem med min nya kamera.

Dukning. Med silverljusstaken. Förstås.

En fåtölj i hörnet ute på den uppvärmda glasverandan så att man kan sitta och dricka sin konjak och titta ut över havet. Förstås.

Vardagslivet

Nya köksbordet

Vi har skaffat ett nytt bord till köket. Det var lite problematiskt för köket och vardagsrummet avgränsas av en inmurad öppen spis, och sånna flyttar man ju inte på hur som helst. Lösningen blev ett runt köksbord i vitt, med fyra pinnstolar.

Egentligen köpte vi det för ett par veckor sedan, men det här är liksom första gången som det inte har varit så överbelamrat att man inte kunnat se varken färg eller form.

Vardagslivet

Det här med att dekorera om i all hast

Vi har pratat med vår son om det här med att leka klätterställning på dörrarna. Om hur dörrarna kan gå sönder då. Han har konsekvent himlat med ögonen och gett oss den där blicken som berättar att inte bara skiter han högaktningsfullt i vad vi säger, han tror inte på oss.

Sedan han hade sönder badrumsdörren i fredags pratade vi lite extra om det där med att leka klätterställning på dörrarna och det känns som om han förstår åtminstone lite bättre nu.

Och så fick han för sig att han skulle smälla igen den trasiga dörren så hårt han orkade. Dörren, som egentligen inte går att låsa, gick helt plötsligt inte bara att låsa utan gick inte längre att få upp. En kort stund blev jag lite arg för att husets enda dusch var på andra sidan om en låst dörr och jag drömde om varmt vatten.

Strax efter blev jag lite mer arg för att duschen inte var det enda på andra sidan den låsta dörren. Där satt också två små flickor glatt plaskande i badkaret.

Så vi bestämde oss för att dekorera om lite. Ljust och luftigt är ju väldigt populärt. Och utan dörr blev det genast betydligt ljusare och luftigare.

Vackert, eller hur?

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Mannens eget ställe

DN rapporterar om fenomenet med man caves, ett ställe (företrädesvis en källare) där mannen kan få inreda och husera alldeles efter eget behag. Jag fastnar ofta i inredningsprogram från både USA och Storbritannien och den där källaren verkar betydligt viktigare än vad man kunde tänka sig.

Och visst behöver alla sin egen vrå, sin egen trygghet och sin egen tid. Särskilt i den stressade miljö som vi lever i nuförtiden. Många män i både Finland och Sverige verkar ha toaletten som det heliga rummet där ingen får störa. Själv älskar jag att få stänga dörren till mitt arbetsrum och skapa text.

Så om alla har ett behov av sin egen fysiska plats, vad är det då som retar mig så med man caves…? Visst är det bra att även männen tar initiativ till inredning och välbefinnande. Teoretiskt sett. Men var är kvinnans plats? Var är hennes egen grotta dit hon kan dra sig undan en hel dag utan att behöva bekymra sig om värre saker än att TVn inte är grannskapets största? I inredningsprogrammen brukar männens intresse för i vilket av källarens hörn bardisken ska stå jämställas med var kvinnan vill ställa spisen. Även om jag vill tolka detta som en jämlik fördelning av arbetet med mat och dryck är nog den bistra sanningen att männens vrå är frikopplad från sysslor (vilket är hela poängen) medan kvinnornas utrymmen i hemmet är köket (så att hon samtidigt kan laga mat) eller tvättrummet (så att hon samtidigt kan bearbeta tvättberget). Många män berättigar dessutom sin fristad i huset med att de i alla fall är hemma. Författaren till The Man Cave Book menar att det är bättre att mannen sitter hemma och tar en öl än ”springer ute och blir full”, som att det skulle vara de enda alternativen.

Det är hög tid att det där med att bygga sig ett gemensamt hem faktiskt blir ett gemensamt projekt. Om kvinnan är den som bestämmer i de flesta fallen (på DN nämns siffran 99 %, även om det knappast är statistiskt mätt) kommer hennes plats i hemmet förvisso kanske bli en njutning för henne, men förmodligen också ganska ensam och inte minst konstant. Så länge hon inreder hemmet till sitt kan hon knappast förvänta sig annat än att mannen betraktar det som hennes. Alltför ofta menar män att det är bättre att låta kvinnfolket hållas med inredningen för att kvinnorna ändå är de som bryr sig mest, vilket talar för att dessa män antingen inte förstått vikten av vardagsmiljön eller också inte ser hemmet som vardagen utan ett undantag. Istället för att fråga mannen om de gardiner man nyss köpt och hängt upp passar och ge honom alternativen a) säg ja och bevara friden b) säg nej och öppna Pandoras ask: be honom köpa gardinerna. Vill han inte ha gardiner: lev utan.

Alla behöver en egen fristad, men ett gemensamt hem ska erbjuda en fristad till alla som bor där och varken mannens fristad eller mannens plats ska vara ett tillägg till hemmet utan en naturlig del.

Kuriosa: Serpens Albus skrev om detta för inte så länge sedan.