– om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.
Midnattshälsningar från ett kvavt hotellrum i Durham. Vi har varit på en indisk restaurang och ätit en kumra så söt att den fick till och med en synnerligen tolerant socker-junkie som mig ge upp. Nu ska jag försöka komma över besvikelsen av att ha nått en gräns i sockerätande jag trodde jag var kvinna nog att aldrig nå och försöka få färdigt mitt paper till konferensen. Det skulle liksom vara dags, kan man tycka.
Kuriosa: Rubriken är ironi. Om det inte framgick.
Jag är i Durham. Det är en helt underbart vacker medeltidsstad med pittoreska gränder, en flod, ett slott, en katedral och lummiga stigar, allt behändigt inklämt i etage på en plätt stor som en norrländsk byhåla.
Men om en enda jävel till glatt pekar och säger ”just straight ahead over there” när jag frågar om vägen så bryter jag ihop. Det här är en medeltida stad. Det finns ingenting – alltså på riktigt ingenting – i den här staden som är rakt. Och killen som gav direktiv utifrån ”the cathedral” men menade St. Nicholas Church borde kölhalas.
Hit och dit och tillbaka igen 