Etikett: Däremot får de gärna städa huset en gång i veckan

Vardagslivet

Sådant man tycker om att göra

CharlotteLämna en kommentar

Det är lagom lätt att ta det lugnt och göra saker jag tycker om att göra när trädgården är ett isigt helvete och barnen är barn, men jag lovar att jag försöker mitt bästa. Och det är spännande hur man lär sig saker om sig själv när man liksom tvingas att tänka efter.

I mitten av december, när jag borde ha fått lön, fick jag istället för pengar informationen att jag borde söka sjukdagpenning från motsvarande försäkringskassan. De sysslar givetvis inte med direktutbetalningar, så jul och nyår firades som singelmamma, ensam ansvarig för ett hus och inga pengar alls. Det löste sig på något mirakulöst vis (som delvis hade att göra med att en älskad vän helt utan att känna till min situation ringde och undrade om jag visste någon som skulle vilja ha julmat från en restaurang), så som det tenderar att göra.

En stor grej med att leva utan pengar är att det triggade massor med minnen från tiden efter skilsmässan då jag på riktigt inte hade pengar alls. Nu hade jag, vis av bister erfarenhet, ändå en viss buffert och i skrivande stund är alla räkningar betalda. Men det är tungt att behöva vända på varje peng. Det är tungt att behöva prioritera i mataffären. December var tung.

En annan stor grej med att leva utan pengar är att jag klarar mig. Jag klarar mig. Dels ger det mig en enorm styrka och en massa jävlaranamma, dels påminner det mig om att jag faktiskt har det här huset och det här livet för att jag vill göra annat än konsumera. Jag vill producera min egen mat, leva mer självförsörjande. Leva på mindre för att få ut mer av själva levandet så att säga.

Jag vill ha större marginaler än jag har nu, men jag vet också att jag under det kommande året vill satsa på självförsörjningen.

Eftersom det inte går att pyssla i trädgården (det går inte ens gå i trädgården – under det mjuka snötäcket som kom i dag finns osynliga fläckar av blankis…) så har jag städat ur några skåp. Det var jättekul tills jag hade fått ut ungefär hälften av grejerna ur ena skåpet och hängt upp delar av en lampa. Sedan har jag läst gamla brev och lekt med katterna. Så får man göra när man ska fokusera på sådant som man tycker om att göra. Det andra finns ju kvar till senare.

Vardagslivet

Att ha en städerska (och barn och katter)

Charlotte1 kommentar

Som den trogna läsaren vet har vi städerska. Det tog mig väldigt lång tid att acceptera det och sluta känna att jag måste städa huset innan städerskan kommer, eller skämmas för att hon är här. För det är ju så med kvinnojobb att vi kvinnor förväntas både vara bra på dem och kunna utföra dem vid sidan av allt annat. Kvinnojobb som sådana klassas som  okvalificerade och enkla vilket innebär att det är ett nederlag när man behöver outsourcar dem.

Samtidigt så betraktas de som arbetar med kvinnojobben på något vis som liksom utsatta. De har inte själva valt sin karriär. Gillar de vad de gör är det en hobby, gillar de inte vad de gör är de underst i hierarkin. Och visst ligger det en hel del i att kvinnojobb klassas som sämre (se bara på löneutvecklingen och möjligheten till vidareutbildning) än det typiskt manliga, men vi ska vara väldigt försiktiga med sådana generaliseringar.

Man berövar nämligen samtidigt kvinnor yrkesstolthet och förtroendet att kunna göra egna val. Vår städfirma skapades av och drivs av en synnerligen kompetent och driftig kvinna. Hon (och hennes anställda) är helt galet mycket bättre på att städa än vad jag är. Genom att outsourca vad jag inte hinner och någon annan dessutom gör bättre försöker jag inte alls upprätthålla hierarkier utan ge driftiga kvinnor arbetsmöjligheter och mig själv mer tid att sköta min egen karriär. Många kvinnor vinner på det.

En sak jag var lite orolig över är att mina barn skulle växa upp i tron om att någon annan plockar undan deras skit. Så har det dock inte blivit. Inte ens lite. Tvärtom snarast. Nedan finns en bild på dotterns rum i skrivande stund. För att städerskan ska kunna göra sitt jobb (vilket inte sträcker sig bortom att dammsuga och tvätta golv) måste barnen städa. Av respekt för andra människor, måste barnen plocka undan efter sig. De förstår konceptet betydligt bättre än vad de rent krasst är bra på att hålla ordning, ska väl tilläggas, men det funkar ändå. Det att kvällen innan städerskan kommer måste allt ha röjts undan.

Dessutom kör vi en omgång av Bohemen Maggies lek Hitta katten. Rätt svar får ni ikväll!

Detta är alltså dagen efter att städerskan gjort skinande rent. Men ni ser det, va? Att golvet blänker där det skymtar bland klädhögarna?

 

Vardagslivet

Städtanterna

Charlotte3 kommentarer

Min vän Fru B kom på besök i fredags. Vi skulle städa, så där som vuxna, högutbildade kvinnor mitt i livet gör när de tar en dag ledigt för att umgås. Grejen var att Fru B hade en ny fönster-tvättar-mojäng och att jag till all lycka hade otroligt skitiga fönster i stort behov av en flashig fönster-tvättar-mojäng. Så vi tvättade fönster, skurade golv, käkade lunch, drack kaffe, te och hallonsaft för att det är lyxigt att inte behöva välja bara en, och hade en supertrevlig dag. Nu har vi gjort så många wax on/wax off att vi är redo att ta oss an en ninjaarmé.

IMG_0082-20140322 IMG_0087-20140322

Historikerns historier · Vardagslivet

Några fler (tvivelaktiga) fynd

Charlotte4 kommentarer

Det rör sig rätt mycket tankar i huvudet på en trött liten historiker som yours truly, när man röjer runt i ett hus som det här. De som bott här före oss verkar inte ha kastat någonting. På ett hundra år. Det blir ganska mycket grejer. Det mesta är förstås skräp. Trasigt. För gammalt. För malätet. För har-inte-en-aning-om-vad-det-här-var-innan-det-började-förmultna. Uppe på vinden ligger det prylar från husets långa historia och så länge vi inte renoverar övervåningen (vi har 180 kvm här nere, så vi lär inte ge oss på övervåningen i första taget) bevaras allt. Men sedan, när vi ska inreda där uppe, då tar det långa livet för många av de fantastiska föremålen slut. Föremål som det helt enkelt inte går att spara för att de är oanvändbara, men som genom vindens livsuppehållande funktion ändå har bevarats i kanske ytterligare 80 år sedan de för första gången kasserats. Det är lite sorgligt på något sätt, så jag försöker spara sådant som skulle kunna ha lite kultvärde och sådant som tydligt hör ihop med själva huset. Och så försöker jag åtminstone fotografera och dokumentera innan vi hivar prylarna i sopen. Här är några av de senaste sakerna vi hittat.

En otrolig mängd ljuvliga flaskor, som Tilda glatt har stoppat blommor i.

IMG_7645 IMG_7646Magdropppar från Sibbo Apotek anno Väldigt Länge Sedan.IMG_7647Matolja från Borgå Nya Apotek som gissningsvis inte är så nytt längre. Arthur Hellström var, av allt att döma, apotekare där, och möjligen gift med en Elna Elfvengren. Om det stämmer talar vi ganska tidigt 1900-tal.IMG_7717 Det här är Tove. Hon kom inte med huset. Men hon är etnolog, så hon smälter in bra. Vi hittade en gammal press, och det bästa sättet att kolla vad som finns i gamla pressar är förstås att öppna dem. IMG_7718Tove bläddrar försiktigt bland de gamla tidningarna, bland andra Huvfudstadsbladet från 60-talet. Något annat än tidningar hittade vi inte i pressen.IMG_7722Sälj grej med tjej var hett redan då.IMG_7723En fantastiskt vacker gammal kaffeburk.IMG_7727Nedre delen av en oljelampa påminner om att el inte var något självklart i husets begynnelse. Exakt när el installerade i huset vet jag inte. Det kan ha funnits från början, men mängden oljelampor på vinden tyder på att så inte är fallet. De första hushållen som hade el fick den i slutet av 1800-talet, sedan Gottfried Strömberg (yes, really) uppfunnit dynamon, men en del hushåll i utbyggderna fick el så sent som på 70-talet. En film om när elen kom till Finland finns här!IMG_7728

Vardagslivet

Smygsnobben

Charlotte6 kommentarer

Här sitter jag på mitt underbara hotellrum i Stockholm och är så trött att jag knappt hålls vaken, trots att klockan bara är åtta, men vill ändå dela med mig av en uppenbarelse jag hade i morse.

Ni vet ju redan att jag inte gillar när folk kommer och städar hotellrummet och att jag så fort jag kommer åt gör dealer med städerskorna att de bara ställer in kakor men låter bli att städa och så lovar vi att inte berätta för någon. Jag har hela tiden trott att denna djupa aversion mot att ha en städerska som varje dag städar rummet bottnar i att jag är obekväm med att någon annan ska städa efter mig. Att obehaget som får det att krypa i skinnet på mig kommer av att jag ser städerskor som en rest av ett klassamhälle jag inte vill stödja, ett särskiljande av människor i grupper där den ena tjänar och den andra blir betjänad.

I själva verket är jag en sån jävla snobb att jag inte gillar att någon annan tar i mina grejer.