Det här hörrni, det är ganska sjukt. Så här ser det ut sedan bloggens start. Det är en sjuhelsikes massa folk.
Tack för att ni orkar hänga kvar här! Här kommer en bonusbild på hundvalpen.
Vardagsmotion my ass
”Skaffa en hund!” sa de. ”Du får massor med vardagsmotion!”
Hysteriskt på genusakademin
Nu var det ju länge sedan jag var tillräckligt aktiv inom genusdiskussionerna för att antigenusarna skulle finna det mödan värt att försöka rätt mig, men i går natt damp det här ner:
Jag blir nästan lite rörd över att någon har orkat ta sig tiden att kommentera ett inlägg de inte förstått på en blogg de uppenbarligen inte läst och bemödat sig om både citattecken och styckeindelning. På sitt sätt är det ganska fint.
Men min favorit är ändå att denna mansplainare försöker förklara för mig vad som är seriös ”akademia” eftersom att han tror att jag menar enbart genusakademin. Men njae, med akademia menar jag hela universitetsvärlden, med naturvetenskap och allt. Kvinnor blir mansplainade överallt.
PS: Jag kunde inte pricka ut Södertörn på en karta om så mitt liv hängde på det.
Kvällsromantik
Nu ligger barnen och snusar i sina sängar, Blossa ligger på sin tron av filtar och drömmer, jag har förberett morgondagens mat, kört fyra maskiner tvätt och nästan hunnit städa färdigt köket. Det är dags för mig att skriva avhandling ett par timmar, till det stilla ljudet av vårtokiga fåglar och den ljuvliga doften av blommande hägg. Det är kvällar som de här som får en att orka.
Och att glömma varför man var tvungen att köra fyra maskiner tvätt.
Tack Facebook.
När man försöker hålla huvudet över ytan i en skilsmässa och Facebook vill påminna en om ens minnen.
Valp
Jag är ledsen att det tog så lång tid innan jag delgav er den fina nyheten att vår hundvalp har kommit hem men jag har banne mig inte sovit på tre dygn. Hon är betydligt större än jag trott, med de fluffigaste tassarna jag sett och ett prima skägg. Jag visste att hon inte skulle vara rumsren, men hon är antirumsren – ser hon ett rent rum måste hon kissa där. På plussidan har jag ju nu fått tummen ur och tvättat alla mattor.
Ja, och även om rumsrenheten behöver en smula arbete så har hon plockat upp andra saker sanslöst fort. Hon går redan så fint i koppel att barnen kan hålla i henne till exempel. Och även om hon är blyg och lite rädd, så är hon nyfiken och villig att lära. Det hoppas jag att vi kommer riktigt långt med!
Sådan mor, sådan son.
Vi sitter och äter våfflor i uterummet och diskuterar.
Jag, till min älskade son, långsamt och tydligt: Sinä olet besserwisser.*
Sonen: *harkel* Itse asiassa, suomeksi se on näsäviisas.**
Resting my case.
* Du är en besserwisser.
** I själva verket heter det på finska näsvis.
Den lilla kvinnan som är fast i hemmet
I dag har jag av någon outgrundlig anledning stött på osedvanligt många diskussioner i vilka det konstateras att man kan förklara snedfördelningar mellan män och kvinnor ungefär när som helst med att kvinnor genom århundradena har hållits i hemmet. Det är förvisso sant att kvinnor hölls i hemmet, men NEWSFLASH: det gjorde män också.
Fram till minst 1800-talets slut och industrialiseringen fanns det ingen större skillnad på vad vi i dag ser som privat sfär och offentlig sfär. Män vaknade inte på morgonen, kysste sin hustru på pannan efter att han intagit sin frukost, tog sin hatt från hatthyllan och gick till jobbet.
Allting flöt samman i hushållet. Hushållet var arbetsplats för alla.
I USA i början av 1900-talet var kanske så mycket som 40% av arbetarna kvinnor och de flesta från samhällets lägre stratan och icke-vita. Även efter att arbetet flyttade ut ur hushållet var kvinnor arbetare. Kvinnor började på riktigt, utbrett och allmänt, hållas i hemmen medan mannen gick på jobb först i mitten av 1900-talet – det vill säga nästan ett halvt sekel efter emancipationen.
Den historiska basen för devisen att kvinnor hölls hemma och män var ute i den stora världen och gjorde Viktiga Saker och män därför traditionellt mer lämpade att någonting alls är mycket grund. En indelning i privat versus offentlig duger således inte som förklaringsmodell för hur det kan komma sig att dagens kvinna tjänar mindre, inte når lika höga positioner i arbetslivet eller whatever ojämställd patriarkal rest man vill skylla på historien.
Nog klarar man ju vappen
Här sitter jag i det sprakande skenet från tända ljus och skriver stipendieansökningar, så här på Valborgsmässoafton. Främst förstås för att them stipendieansökningar aint waiting for någon men också lite för att det är ganska skönt. Skönt att ha ett ställe där man kan känna sig hemma och där man kan få sitta och jobba nästan oavbrutet i flera timmar.
Betydligt sämre kunde man ju ha det.
Jag är en cyborg
I dag läser jag en fantastiskt intressant artikel om body hacking, det vill säga personer som har till exempel implantat eller liknande för att förändra sin kropp. Rose Eveleth, som skrivit artikeln, har två små mikrochip i sina händer så att hon automatiskt kan öppna till exempel sin telefon eller låsa upp bildörren. Jäkla coolt, om jag får säga det själv.
”Because technology is exciting, it gets attention and money. So what we consider technology matters.”
Och jag har aldrig sett på mig själv som en body hacker. Jag skulle aldrig sätta mikrochip i händerna. Men jag har en IUD – en intrauterine device – insatt i min kropp som i minst tre års tid skickar ut små doser av hormon och därför gör att jag inte kan bli gravid. Jag, och dryga 16% av Europas kvinnor.
”I have a device inside my body that controls the way that my body functions. As tech journalist Quinn Norton writes, women like me with IUDs are ‘mechanically modified to invisibly control biology with near perfect success.’ The ability to control when I conceive is a power unheard of for thousands of years of human history.”
Eveleth ställer den synnerligen relevanta frågan varför det här implantatet inte möts med den sorts förstummade fascination som det ur ett socioekonomiskt perspektiv skulle förtjäna. Det handlar, menar hon, om vad vi väljer att kalla teknologi och om att teknologi är manligt könskodad.
”You can see this kind of gendered separation all over the place. Men invent Soylent, and it’s considered technology. Women have been drinking SlimFast and Ensure for decadesbut it was just considered a weight loss aid. Quantified self is an exciting technology sector that led tech giants such as Apple to make health tracking a part of the iPhone. But though women have been keeping records of their menstrual cycles for thousands of years, Apple belatedly added period tracking to its Health Kit. Women have been dieting for centuries, but when men do it and call it “intermittent fasting,”it gets news coverage as a tech trend. Men alter their bodies with implants and it’s considered extreme bodyhacking, and cutting edge technology. Women bound their feet for thousands of years, wore corsets that altered their rib cages, got breast implants, and that was all considered shallow narcissism.”
Jag har egentligen inget mer att tillägga, annat än vi inte på något vis får sopa det här under mattan. Vill vi hävda att teknologi är framtiden måste vi ta itu med hur hela konceptet med teknologi är könat. Annars könar vi framtiden.
Hit och dit och tillbaka igen 
