Jag medger att jag förmodligen hade varit vänligare inställd till hela föräldramötesgrejen om jag hade vetat om att det de facto var föräldramöte. På omvägar fick jag höra att det var disco (för barnen då, det var inte som om jag kom dit i snyggaste pumpsen och dansade på borden) och fick någonstans halvvägs dit höra att förskolans föräldrar förväntades närvara vid föräldramötet medan deras ungar dansade sig svettiga. Så jag och Tilda smög in på mötet, inte särskilt inspirerade att sitta på stolar tillverkade för någon som är 120 lång, i ett svettigt rum den närmaste timmen.

Glad förskolelärare: Jomen så tar vi väl och kör en presentationsrunda. Namn, vem som är ert barn och i vilken grupp. Vi kanske börjar här då. (pekar på mig)
Jag: Ja, jag heter Charlotte och är mamma till Vilho.
(alla tittar uppfordrande)
Jag (viftar mot tavlan med telefonnummer till de olika grupperna): Tjahrm. Han går i… jamen nån av de där grupperna är det väl.

Just så där fixar man nomineringar till årets mamma. Nästa gång måste jag komma ihåg att prata finska så att alla tror att jag är pappan.