Flera landsting i Sverige har beslutat sig för att införa generella foto- och videoförbud. Detta för att personal och tillfälliga besökare på sjukhus och andra vårdinrättningar inte ska riskera att hamna på bild och möjligen senare också på nätet. Andra sidan av myntet är exempelvis att föräldrar inte får fotografera sina nyfödda barn utan ett särskilt tillstånd. Dessutom skulle det innebära att media skulle behöva tillstånd för att fotografera och filma på sjukhusen, vilket somliga menar skulle minska insynen i vården.

Återigen är det en situation där man skulle kunna komma långt med sunt förnuft. Jag misstänker att vårdpersonalen i allmänhet inte har något emot att vara en suddig figur i bakgrunden i någons privata album. Det större problemet är att privata fotoalbum håller på att få ge vika för praktiskt taget offentliga nätbaserade album. Eftersom nästan vem som helst kan publicera bilder på internet nu för tiden, och den som vill dessutom har tillgång till redigeringsprogram finns det onekligen en stor fara med att hamn på bild. Respekten för andra människors privatliv måste avgöra vad man väljer att publicera och inte, och tankar som ”men jag vet ju ändå inte vem den här människan är” får inte vara vägledande. Den stora offentligheten de flesta av oss vill ha för med sig betydande skyldigheter.

För nog är det patetiskt att föräldrar inte utan tillstånd ska få fota sina ungar, och det är rent ut farligt att landstingen stänger ute media.

Bloggare kan dra sitt eget strå till stacken genom att noga kontrollera att alla de som finns på ens bilder är personer som man känner och som har givit sitt medgivande. Rädslor får inte stänga dörrarna!

På dagens DN Ledare diskuteras problemen som yttrandefrihetskommittén står inför. Väldigt kort rör det sig om att nya medier och nya former att sprida information kräver en genomgång av yttrandefrihetsgrundlagen (och tryckfrihetsförordningen). Kommittén har till uppgift att utvärdera hur en möjlig revidering av grundlagen skulle kunna se ut, eller om det egentligen behövs. Kommitténs ordförande Göran Lambertz har via ett brev till de andra i kommittén hävdat att det förslag som kommittén vill lägga fram ”inte är godtagbart”. Det strider nämligen mot hans egen vilja.

Stopp nu. Yttrandefriheten korrelerar med att demokratiska arbetssätt präglar samhället. Att den kommittén som ska diskutera allas vår frihet att yttra oss inte bara är så hårt toppstyrd att majoritetsbeslut körs över utan att dess ordförande också drar sin egen yttrandefrihet så långt att han offentligt kritiserar de andra medlemmarnas tankeförmåga är skrämmande. Yttrandefriheten gör att det inte längre är straffbart att till exempel kritisera regeringen. Det är sådana saker som lagen ska skydda.

Trots det finns det en utbredd missuppfattning att yttrandefriheten ger gemene man rätt att säga precis vad de tycker till alla som vill lyssna.

Yttrandefriheten är emellertid inte bara en frihet utan också en skyldighet att ta ansvar för det man säger och skriver. Det innebär också att man ibland kanske bör avstå från att uttala sig. Om man exempelvis är ordförande i en viktig kommitté kanske det är bäst att låta bli att säga saker som ”Jag gillar ledamöterna i kommittén, utom några som inte vill öppna sig för att tänka.” Vi får inte bli rädda för att stå upp för det som är viktigt, men vi borde alla ta vårt ansvar för att respektera andras rättigheter att uttala sig, och att tänka fritt.

Magnus Kahnberg blev överfallen och knuffad i huvudet så hårt att han föll, slog i ansiktet och förlorade medvetandet. Han blev hämtad med ambulans och fördes svårt skadad till sjukhuset.

Ett lämpligt straff för förövaren? 5 minuters matchstraff och flera matchers avstängning. Det här är på hockeyisen och inte i den riktiga världen.