Bensinpriser

Hemma hos mig bor det nu också kvinnor från Ukraina och deras barn. Det är på många vis underbart. Huset sjuder av liv, precis så som jag hade drömt om. Vi måste använda tioliterskastrullen när vi lagar mat. Det skrattas och pratas.

Men det innebär också att kriget har kommit mycket närmare, kommit in hos mig. Det saknas söner och makar och det saknas föräldrar som var för gamla för att klara av den mödosamma resan. Samtidigt som det finns en lycka i att ha träffat varandra och få sitta tillsammans och se på när barnen äntligen både äter och leker igen så finns det en ständigt närvarande oro och en bottlös sorg över vad som drev dem hit.

Det som är tveklöst tyngst med att ställa mitt hem till förfogande för flyktingar är just det där, att jag inte längre kan skydda mig från krigets fasor. Jag kan inte fortsätta med mitt liv och låtsas som om världen inte brinner. Att det blir lite trångt och stökigt är inga problem. Samtidigt blir det också svårt att förstå sig på folk som klarar av att fortsätta som om allt snurrade på som vanligt. Det gäller kanske särskilt folk i Sverige, eftersom samma ångest inför Rysslands agerande som väcktes i Finland inte finns i Sverige.

När en svensk kompis på Facebook delar en bild där politiker försöka samla nationalistiskt osande poäng på bensinpriser genom sådant som att ”de höga bensinpriserna drabbar vanliga svenskar hårt” så tappar jag det. För det första så är höga bensinpriser givetvis ingenting som ställer till problem bara för vanliga svenskar, vad fan det nu ens är, och för det andra är bensinpriserna en effekt av någonting betydligt allvarligare som drabbar betydligt fler jävligt mycket hårdare. Det är varken ett felaktigt beslut fattat av nuvarande regering eller en isolerad händelse. Visst kan och bör vi diskutera bensinpriser, men i rätt kontext och med lite mindre Sverigecentrerad offerkofta då tack.

Jag har fått en hel del intervjuförfrågningar med anledning av att vi blev många i huset, men jag har tackat nej till alla. Det är, tänker jag mig, viktigare att få höra flyktingarnas berättelse istället för att ska skrivas om mig. De tar nämligen en för teamet just nu. Ukraina håller fronten till den fria världen. Och om den fronten faller… Ja. Då är bensinpriser knappast vårt största problem.