Gabriel har en diskborste. Med den gräver han i min blomkruka till ungefär 0.12 sekunder innan jag är nära nog att stoppa honom. Då far han iväg som en trumpetraket, för att i lugn och ro hacka ur sina delikata jordfynd ur borsten, och snabbare än någon hinner säga bandmask slicka i sig noga valda bitar. Tråkigt har man ju inte med det här barnet.
Diskborste
Hit och dit och tillbaka igen 