Det finns egentligen mycket att säga om gårdagens Paris, men jag tror att det mesta redan har blivit sagt.
Vi får inte tappa perspektiv på verkligheten nu!
Det är inte första gången det smäller i Paris. Minns Världskrigen och minns att vi inte vill ha krig. Minns vad krig gör och stå emot hetsen. Då var det Tyskland som bombade. Auktoritära makter är farligt oavsett hudfärg, språk eller religion.
Som många redan påpekat; det här är inte flyktingarnas fel – det här är vad flyktingarna förtvivlat försöker komma bort ifrån!
Och jag förstår att det kommer nära inpå när det händer i Paris. Det kryper under skinnet på mig också – sorgen över världen, men också medkänslan för alla dem som inte får hem sina älskade igen. Men samtidigt som våra europeiska nyheter svämmar över av rapporter från Paris så smäller det i Libanon, i Irak (som vi nu beslutat är ett ”tryggt” område att skicka tillbaka flyktingar till) och Syrien organiserat av IS.
Vi får inte stå emot flyktingarna – vi måste stå med dem. Vi är på samma sida.
Hit och dit och tillbaka igen 
Det är närapå absurt att detta ens behöver påpekas. Att flyktingarna ingenting har med attackerna att göra. Att det inte går att skylla på dem.
Det är så sorgligt att man måste säga det, igen och igen och igen. 😦