Förväntan och förtröstan

I vännernas fantastiska hus vid stranden i en skyddad vik har vi firat in det nya året. Och med himlen upplyst av färggranna explosioner och barn som jublar och hojtar i kapp slås jag av den gränslösa tacksamheten över att mina barn får stå här, tätt intill mig, och känna förväntan och förtröstan inför det nya året – att vi bor i den delen av världen där barn kan få glädjas av de vackra men meningslösa fyrverkerierna istället för att gömma sig i ruinerna av sitt hem i rädsla för nästa smäll.

Nästa år hoppas jag att fler barn ska få stå tillsammans med någon, och räkna ner tiden till början på något de ser fram emot.