Tilda har varit hela dagen hos en kompis och när jag nu på kvällen kom dit för att hämta henne frågade mamman om det gick bra att hon stannade över natten, vilket både Tilda och kompisen förstås tyckte var ett toppenförslag. Eftersom vi inte hade några särskilda planer fick Tilda stanna kvar, till allas enorma lycka och oförställda dansbehov.
Och så sitter jag likförbannat här i bilen på parkeringsplatsen med gråten i halsen och känner mig som en förrädare för att jag övergett mitt barn.
Hit och dit och tillbaka igen 
Välkommen till moderskapet. 😉
Jag älskar att mina vuxna barn kommer hem. Och älskar när de åker så att jag får bo för mig själv igen.
Man är aldrig bra nog. Tror man.
Så är det.