Hemåt bortåt

I morgon ska jag åka till Sverige på ett veckolångt stipendium för att sitta på Riksarkivet och sniffa arkivdamm. Så vet ni vad ni har att vänta, liksom.

Det är märkligt det där med att åka till Sverige. Det är liksom både som att åka hem och som att åka bort samtidigt. Och varje gång jag åker dit känns det extra tydligt att det där med att höra hemma i ett visst land, att vara svensk eller något annat, bleknar i jämförelse med känslan att höra hemma i ett visst sammanhang, att vara någons mamma.