Nu har jag lyssnat på stora delar av ljudupptagningen från Gräv 13. För det första vill jag säga att det var en hel del intressanta diskussioner också, innan det liksom barkade åt helvete. För det andra skulle jag vilja lyfta fram två saker som jag tänkte på – men som bara löst hänger ihop med varandra – när jag lyssnade.

1: En man (Täppas kanske?) förringar hoten Maria Sveland talar om med att säga att han minsann också fått hot men att det inte görs någon grej av det, att det inte görs någon grej av hoten om de riktas mot en man. En kvinna (Sveland?) ställer då den synnerligen relevanta frågan hur det kan komma sig. Det hade kunnat bli en debatt om mannens roll som den som aldrig kan bli sårad, som inte får visa rädsla, om det där med att man up, att ta saker som en man. Istället svarar han ”för att jag är vuxen”.

Och man bah va fan.

Så vuxna kan inte vara rädda? Så kvinnor som blir rädda när de hotas med våldtäkt och ond bråd död är inte vuxna? Och alla de män som utsätts för våld och hot ska fortsätta att lida i tystnad, växa upp och bli hårda, för det är bara kvinnfolk och ungar som blir rädda och får protestera. Finn fem fel.

2: Aschberg är ganska burdus. Han tar mycket plats, han talar utan att bekymra sig om fina omskrivningar och han säger precis vad han tycker. Josefsson är stenhård mot folk han tycker har fel och har inga problem med att grilla dem med frågor. Han skräder inte orden och är inte rädd för att ta varken debatt eller en framträdande plats i den. Och när jag lyssnar och ibland irriterar mig på något litet de säger, en formulering, ett avfärdande, ett skratt eller ett dåligt skämt, kommer jag på mig själv med att förlåta dem det mesta. De är ju sånna, och människor måste få tillåtas vara sådana som de är och man måste ta det med en nypa salt och man ska inte ta åt sig av allt eller överanalysera. Och så undrar jag när någon senast lät en kvinna på en liknande maktposition som Aschberg och Josefsson komma undan med att hon helt enkelt bara är sån, formulerar sig lite klumpigt, kanske trampade på någon tå. Det gör inget. Hon är sån. Men hon är ändå en lysande samhällsdebattör. Ja. Inte fick Maria Sveland ett sådant förlåtande i alla fall.