Historikerns historier · Vardagslivet

Ytterligare en stor upptäckt (om avhandlingsskrivande)

Ja, och så insåg jag till min egen stora förtjusning att Coldplays The Scientist egentligen handlar om en avhandling.

Come up to meet you, tell you I’m sorry
You don’t know how lovely you are
I had to find you, tell you I need you
Tell you I set you apart

Tell me your secrets and ask me your questions
Oh, let’s go back to the start
Running in circles, coming up tails
Heads on a science apart

Nobody said it was easy
It’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard
Oh, take me back to the start

I was just guessing at numbers and figures
I was pulling the puzzles apart
Questions of science, science and progress
Do not speak as loud as my heart

And tell me you love me, come back and haunt me
Oh when I rush to the start
Running in circles, chasing tails
Coming back as we are

Nobody said it was easy
Oh, it’s such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be so hard
I’m going back to the start

Vardagslivet

Skrivaskrivaskriva

För tillfället är jag i en fas av skrivande. Inte så att jag översköljts av inspiration och sitter och knackar briljant text dagarna i ända, utan mer så att jag borde presentera kapitel 2 av min avhandling på doktorandseminariet om en månad och… eh… kapitel 2 är väl kanske inte alldeles färdigt. Om vi säger så.

Men däremot är kapitel 2 på väldigt god väg. Det beror främst på följande faktorer:

* Jag använder skrivprogrammet Scrivener, som underlättar författandet av långa texter alldeles otroligt. Med Scrivener får jag en betydligt bättre bild av vad jag har skrivit, var jag skrivit det och vad som ännu saknas, eftersom programmet tillåter mig att ha anteckningar framme vid sidan om den verkliga texten hela tiden. När en tanke dyker upp kan jag alltså plita ner den vid sidan av det stycke där den borde inkluderas, även om stycket är ofärdigt eller i princip icke-existerande. Jag har skrivit mer om Scrivener här! Tilläggas bör att det jag störde mig på med noterna då faktiskt har blivit ändrat. Noterna finns numer i en lista bredvid texten (vilket ger en överblick över vilken litteratur man använt som Word helt enkelt inte kan matcha).

* Scrivener låter mig också ha en konstant liten ruta med wordcount – både för hela mitt projekt (avhandlingen) och för dagens session – framme. För varje ord jag skriver fylls stapeln på och så ger jag mig själv delmål. Vid 250 ord får jag blogga och kolla email. Vid 500 ord är jag färdig för dagen. Som ord räknas dessutom bara verklig avhandlingstext, inte noter eller anteckningar. Eller bloggtext, då hade jag ju varit färdig redan. Ju.

* Inspirationen att skriva brukar komma där vid uppnådda 350 ord och de sista 150 tar i allmänhet ungefär lika lång tid att skriva som de första 15. När jag kommit upp på 500 stänger jag dock av, oavsett om jag tror att jag skulle kunna få ihop fler. Så gör jag en anteckning om min sista tanke innan jag slutar och går och gör något annat. En tag tillät jag mig att fortsätta skriva när jag hade inspiration, för det kändes korkat att stänga av då, men det ledde mest till att jag inte kom igång nästa dag. Jag inbillade mig att eftersom jag faktiskt skrivit 650 dagen innan så gjorde det inget om jag inte skrev så många nästa dag och så gick det utför tills jag var tillbaka på att spendera halva dagen med de där första orden. Och det är skönt att kunna bli färdig. Klar för dagen. Särskilt när man jobbar hemifrån är det superviktigt att kunna känna att man gjort det som man borde och sedan med gott samvete kan stänga av.

* Solen skiner men det är minus 20 frkn grader. Det betyder att man kan njuta av solskenet utan att längta ut.

Det är främst fyra faktorer som inte underlättar:

* Percival

* Poppy

* Noppa

* Rasputin

Det är fler katter än vad som behövs för att någon alltid ska sitta vid den tomma (läs: inte överfulla) matskålen och kräva påfyllning, klättra i blommorna, ligga på tangentbordet, på, i och under all forskningslitteratur till specifikt kapitel 2 (katter har en känsla för sånt) eller försöka fånga mina fingrar när jag skriver. Ja, och så var det solskenet. Katterna vill ut. Poppy och Percival, som är de enda som får gå ut, turas om att sitta på fönsterbrädet och kräva att få gå ut, bara för att lägga öronen bakåt och ducka när jag öppnar fönstret och den kalla luften kommer in. När jag lite uppmuntrande buffar på dem för att visa att de nu äntligen får gå ut vänder de sig bara om och blänger på mig som om jag vore århundradets katt-sadist som föreslår att de ska gå ut. Nej. De ville bara att jag skulle komma och öppna. Så att de kan titta ut lite bättre än vad katter kan genom ett vanligt jävla fönster.

Öppna fönstret! Vi ser inte ordentligt!IMG_9060

Om vi sitter så här tillräckligt länge måste hon komma och försöka lista ut varför.IMG_9068

 

Historikerns historier · Vardagslivet

Mina stipendieansökningstips

Så där ja. Nu var det klart för den här gången. Alla stipendier som borde sökas under septembers ansökningscirkus har blivit sökta. Och så är det dags att sammanställa en lista med väl beprövade tips och trix att tänka på när man ska söka stipendium.

1: Det du inte söker kan du inte få. Det låter kanske väldigt bisarrt, men så är det. Sök. Sök. Sök.

2: Det värsta som kan hända om du söker ett större belopp är att du inte får allt. Så sök alltid maxbelopp. När man söker från sådana som delar ut helårsstipendier, kan man kontrollera nuvarande index (för år 2013 är ett helår 23.000) och från sådana som gått ut med storleken på stipendiet söker man max enligt deras anvisningar.

3: Räkna in avgifterna till LPA i din ansökan. För ett helår ska drygt 11% gå till LPA.

4: Läs igenom anvisningarna.

5: Följ anvisningarna. Någon berättade att den första sållningen av lämpliga kandidater görs utgående från vilka som klarat av att följa anvisningarna.

6: Se till att du stavat rätt. Mindre stavfel är kanske inte hela världen, men det ser illa ut. Grundläggande koncept och termer ska vara korrekt stavade (#dethetermålsmanskap). Och för i hela friden: stava ditt namn rätt.

7: Se till att märka alla dokument med ditt namn, förslagsvis genom ett snygg sidhuvud. Repetition är all lärdoms moder, och stipendiegivarna ska lära sig ditt namn.

8: Tänk aldrig ”ja, ja, jag fyller i kontaktuppgifterna sedan”. Fyll i dem direkt. Tro mig.

9: Gör aldrig någonsin roliga små anteckningar på sådant som ska skickas in. Just då kanske du är säker på att du kommer ihåg att ta bort ”för att jag har stora boobs” i rutan ”motivera varför din forskning borde finansieras”, men ångesten när du inte minns vad du i slutändan skickade in är helt i stil med den där gången någon som gärna vill vara anonym råkade kalla den tillförordnade professorn för tillfredsställande professor.

10: Var inte blyg med vad du kan. Du kanske inte behöver skriva ”jag kan dansa också”, men tänk på att stipendiegivarna vill kunna vara säkra på att du kan genomföra vad du söker pengar för.

11: Var ute lite tidigare än i sista sekunden (#takesonetoknowone). Särskilt om du har barn. Sannolikheten att något barn spyr på ditt tangentbord två timmar innan ansökningstiden slutar är ungefär fyramiljonersjuhundrafemtiotretusenåttahundrafemton gånger större om du inte har lämnat in redan tidigare.

12: Kom ihåg att en del fonder vill att man inte bara skickar in allt digitalt utan även printar och skickar in vanliga papperskopior. Av hela ansökan. Som man just skickade in digitalt. Det finns 23.000 anledningar att inte leka rebell och försöka rädda regnskogen just då.

13: Skriv under. Jo. Gör det.

Historikerns historier · Kulturkrockar

Sånt alla doktorander bör veta: skrivhjälp

I Finland skriver alla som skriver något i Word, utom de mest äventyrslystna vågat sig på att skapa text Adobe. Det är i princip inget fel på att vara traditionalist, men när jag för första gången satte mig ner och pratade med en kanadensisk doktorand om hur hon rent datatekniskt skriver sin avhandling kände jag mig grundlurad. Varför får vi inte bättre information om andra skrivprogram i Finland? Kanske skulle man kunna säga att jag upplever att jag nu hittat ett program som är bättre än Word, men det känns närmare sanningen att säga att jag sedan jag funnit Scrivener är av den bestämda åsikten att Word inte är till för att skriva något längre än en tre sidors pamflett. Max.

I Scrivener (utvecklat av ett företag som heter Literature and Latte, vilket bara det ger pluspoäng) är varje text ett projekt. Man gör alltså sin avhandling till ett projekt, vilket det förstås också i praktiken är. Så här ser min första sida ut i Scrivener:

Till vänster finns alla delar i projektet – alla mappar, undermappar och sidor med text. På anslagstavlan finns lappar med mina olika kapitel. Vill jag byta plats på kapitlen byter jag bara plats på lapparna. På varje lapp kan jag skriva en kort kommentar om vad exakt jag tar upp i kapitlet, för att få en större bild av avhandlingen och kontrollera att det utvecklas i den riktning jag vill. Varje lapp kan också märkas med vad lappen symboliserar (ett kapitel, ett underkapitel, en sektion…) och i vilket skick av färdighet det är (to do, first draft, revised draft…). Längst till höger kan jag fylla i anteckningar som rör hela projektet, men som inte syns i själva texten. Om vi öppnar det första kapitlet:

Om vi nu bortser från att allt i första kapitlet fortfarande är märkt med ”to do”, ser vi här att mappen för första kapitlet har en egen anslagstavla liknande den för hela projektet. Där finns det återigen lappar, denna gång sorterade efter mina olika underrubriker. Och igen; vill jag byta plats på något inne i texten flyttar jag bara lapparna på anslagstavlan. Vi öppnar texten hörande till underrubriken ”Law in Medieval Sweden”:

Här skriver jag allt jag vill ha under den rubriken. Känner jag mig osäker på hur jag formulerat mig tidigare, eller om jag vill vara säker på att diskussionen här anknyter till vad jag tidigare har skrivit kan jag öppna vilka textavsnitt som helst i split view och därmed skriva i två helt skilda textavsnitt bredvid varandra. Så här:

Och det bör tilläggas att alla skrivfunktioner, typsnitt och liknande är ungefär desamma som finns i Word. Scrivener har en fantastisk massa fler funktioner som jag inte använder eller helt enkelt inte har upptäckt ännu. Det är inte ett program man bemästrar i en handvändning, men när man väl har gjort det gör det ens liv betydligt lättare. En funktion som jag inte använder (än) men som jag gillar är möjligheten att sätta upp ett mål för sitt projekt. Man fyller i hur många tecken man bör ha skrivit och när det ska vara färdigt, och varje dag berättar Scrivener hur många ord du bör skriva för att hålla dig till målet.

Så, de största fördelarna med Scrivener är att en text som är så lång som en avhandling kan delas upp i mindre, lätthanterliga bitar som med ett knapptryck byter plats om det behövs och att man är helt fri att göra i ordning strukturen först (om man är lagd åt det hållet, som jag är) eller skriva först och strukturera sedan. I Scrivener är det också betydligt lättare att skapa sig en översikt över sitt projekt och att göra små anteckningar som inte finns för ens handledare att upptäcka inne i texten. Alla som någon gång glömt en fotnot i formatet ”citera tönten fast han har fel OBS sidnummer” när ett utkast lämnats in förstår vikten av en sådan funktion.

Det enda negativa ligger, i mitt tycke, i fotnoternas funktionalitet. Fotnoterna syns nämligen inline (inne i texten) markerade med grå bakgrund och går inte att stänga av. När texten i Scrivener ska exempelvis skrivas ut, eller skickas till kollegor för granskning, ändras förvisso fotnoterna till att antingen komma längst ner på varje sida eller samlade sist, så för slutprodukten har det ingen betydelse. Dessutom är det förstås betydligt lättare att redigera fotnoterna, kontrollera hur många man har och att se att de följer texten när de finns inline. Det är bara det att jag gillar att kunna editera min text utan att bry mig om fotnoterna, men det är väl en smaksak. Tydligen är det dock bara så här med fotnoterna i versionen för Windows; till Mac kan man få alla noter lyfta ur texten.

Scrivener är inte gratis (men kostar en bråkdel av Word), men man kan ladda hem en gratis trial. Gör det! Ditt liv blir aldrig detsamma igen!

Tips: All text skriven i Word kan copy pastas in i Scrivener med noter och allt i behåll. Text skriven i Scrivener kan med ett knapptryck omvandlas till RTF och därefter flyttas till Word. Men vem skulle vilja det liksom.