Det är den där tiden på året när man kastas mellan hopp och förtvivlan, mellan takdropp och snöstormar, mellan fågelkvitter och beckmörker. Det är just den tiden på året då jag brukar packa ungarna i bilen och åka till Tuusulan Kukkatalo för att frossa i vårblommor. Vi köper sköra inkaliljor och hortensior som är så blå att man nästan blir blind och färgglada primulor i mängder, planterar om dem i krukorna som hyacinter och amaryllis just fått lämna och trycker ner små fåglar och fjärilar för 60 cent styck. När jag fotograferar dem slår små dunster av ljuvlig vårdoft emot. Puff. Puff. Och så känns det lite lättare. Som om det är mest takdropp och fågelkvitter. Mer hopp än förtvivlan.