Så eftersom jag har tid har jag tittat på Netflix Nobody Wants This och härriminguuuud vilken bra serie!
Och eftersom jag, som sagt, har tid har jag funderat jättemycket över varför jag tycker den är så himla bra och jag har faktiskt kommit fram till vad den magiska ingrediensen är för min del. Reparation. Misstag begås – både stora och små – men de tillåts inte bli större än vad de måste vara för båda huvudkaraktärerna reparerar. De tar aktiv kontakt med den andra, utreder och gör bättre.
Det är så sjukt uppfriskande att se i det träsk av romantiska förebilder som lever på att endast sparsamt delge den andra vad man på riktigt tycker och tänker.
Dessutom tycker jag att det är härligt att utredningsdelen inte måste pågå i evigheter. Ofta så saknar detaljerna kring exakt vad som gick fel och vem som sa eller inte sa vad, gjorde eller inte gjorde något, betydelse. Det enda som har betydelse är att den andra blev obekväm eller sårad. Det är i sig självt någonting som är värt att reparera.
Standard att leva upp till!
Hit och dit och tillbaka igen 