Vardagslivet

Tekannan med stort T

Jag har letat efter en tekanna i evigheter. Och så fick jag en av min älskade make i födelsedagspresent (eller alltså, jag anade ju att han hade tänkt skaffa mig en när jag fyller i augusti men så hittade jag en på rean och så fick han ge mig den lite för tidigt). Tekannan är precis lagom stor, går i mikron och i diskmaskinen och har ett mönster från en 150 år gammal tapet kallad Brompton Rose från Victoria and Albert Museums samlingar. Min make alltså. Vilken pärla!

Så idag, första riktiga sommarlovsdagen för barnen, har vi suttit ute på altanen, med jackorna på i den finska femtongradiga sommarvinden, och druckit te med karamellsocker ur finkannan och barnen har suckat lyckligt över hur ljuuuuuvligt allt är.

Vardagslivet

Det blir lite lättare

Just nu är det, som man brukar säga, rätt mycket. Mitt paper till Glasgow bara måste bli färdigt men jag har både uttrycksförmåga och tålamod som en förståndshandikappad orc.

Så här kommer en av de där sakerna som gör Internet och världen i allmänhet lite bättre.

En bild på en katt. Den här gången i en rosa kasse.

Vardagslivet

Lite vårkänsla

En kär vän som liksom jag själv flyttat från Sverige – där solen säkert skiner just nu – förtvivlar i den sjuttitolfte snöstormen på några veckor. Men du, det blir bättre, kanske inte så bra som i Sverige, men åtminstone mindre snö. Sedan. I juni nån gång.

Tills dess.

Det här är till dig!

Vardagslivet

Parkering och bekvämlighet

Jag älskar takdropp. Dripp, dripp, bort med snön.

Han som istället för att utnyttja parkeringsplatsen i all bekvämlighet hade parkerat bilen på gåvägen rakt utanför dörren den där dagen när snön liksom dripp, drippade från taken några rejäla kubikmeter i sekunden delar förmodligen inte mina ömma känslor.

Vardagslivet

En gång. Så jag glömde EN GÅNG!

Debatten om det där med att hämta barn tidigt från dagis och effekten på såväl genusstrukturer som föräldraskapets betingelser verkar blossa upp igen.

Och jag vill bara säga att den som tycker sig få sneda blickar av att hämta sitt barn sent från dagis skulle prova att förklara hur det kom sig att dottern kommer till dagis helt utan overall i 15 minus.

Jag: Jo, alltså, hon ville ju ha jackan på sig idag och. Jo, då blev ju kanske overallen kvar på golvet där hemma. Men jag hade lagt fram den. Det hade jag faktiskt.
Dagistant (höjer på ögonbrynen): Jaha.
Jag: Men sen liksom. Jag är ju ingen curlingförälder. Det är jag inte. Inte alls. Men… Alltså du vet ju hur treåringar kan vara. (skratt)
Dagistant (skrattar inte): Jo.
Jag: Ja, för ni har ju rätt många här. Liksom. Du vet. Ja, och så blev den hemma. Overallen alltså. Barnet tog jag ju med.
Dagistant: Det var ju bra i alla fall.
Jag: Kanske vi bara kan se det så?

 

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Och gärna plusgrader!

Dagar när det är 17 minusgrader och lätt vind är vanligen inte dagar då jag tycker om Finland, eller finländare, eller folk av något slag egentligen.

Men efter att ha sett Flashmob Finlandia med sin skönsång hylla Pekka Haavisto som tilltänkt vinnare av vad som måste vara den renaste och mest sakliga presidentkampanj jag någonsin sett är jag så oerhört stolt över mitt nya hemland och dess fantastiska befolkning. Oavsett vem som blir Finlands nästa president blir han det över en nation som visat sin styrka – inte med vapenmakt och dominans utan med med flashmobs och tolerans. Visst finns det hopp om en bättre morgondag!