Jag fick en fråga som jag tycker är så relevant att jag svarar på den i ett eget inlägg. Grejen är den att jag kategoriskt förkastade alla sorters hänvisningar till Henry Laasanen som en röst att ta på allvar när man diskuterar jämställdhet. Många av er kanske har levat lyckligt ovetande om Henry Laasanen och jag ska inte förstöra er dag genom att ta upp fler punkter än den jag själv refererade till. Henry skriver att kvinnor är bra på att projicera. Exempelvis tror kvinnor att de är hotta om de är framgångsrika, bara för att framgångsrika män är hotta. Det samma gäller tatueringar. Tatuerade män är hotta, därför tror kvinnor att de också är hotta om de skaffar sig en tatuering, men en tatuering passar inte på kvinnor utan ser ut som en hudskada och resulterar endast i att kvinnan misstas för en prostituerad eller invalid. Dessutom förväntar sig män att tatuerade kvinnor är lättfotade kvinnor.

Henrys slutsats är således att kvinnor som tatuerar sig sänker sitt marknadsvärde. Kommentaren till mig efter att jag dömt ut Henrys trovärdighet var att jag ”[s]om forskare skall […] uppmuntra till debatter och analysera innehållet. Inte förkasta debatter innan de börjat. Det skulle inte förvåna mig det minsta om vad Laasanen sade om tatueringar visar sig stämma i det sammanhanget men jag tar varken för givet det stämmer eller icke stämmer.”

Så jag analyserar innehållet:

Laasanens utgångspunkt är ett marknadsvärde, utan referens till vad som betecknar vare sig en marknad eller ett värde. Vidare belägger han den odefinierade gruppen ”kvinnor” – utan hänvisning till faktorer så som ålder, geografisk härkomst, civilstatus etc. torde detta röra sig om grovt räknat drygt 3,5 billioner exemplar – med detta fiktiva värde och påstår sig ha bevis för att samma fiktiva värde på den lika fiktiva och odefinierade marknaden minskar med en tatuering. Det finns inte ens ett spår av vetenskaplighet i detta resonemang, det finns ingen grund för en verklig debatt om sannolikheten av hans tes att utgå ifrån, för det är inte en mätbar tes förankrad i någon som helst definierad verklighet. Hela teoribildandet (om vi ska vara lite generösa och kalla det så) är så ogrundat att man inte ens kan ta ställning till om det stämmer eller inte. Det är inte något jag som forskare skulle vilja uppmuntra.

Därför har jag heller inte tidigare velat kommentera Henry. Att påstå att kvinnor (eller män, eller svarta, eller handikappade, eller vilka människor som helst) har ett marknadsvärde är just sånt som får vissa lättpåverkade, enfaldiga individer att tro att det finns en poäng – att det finns någon sorts vetenskaplig grund –  trots att det inte finns en enda forskare sedan rasbiologin dog ut och den subventionerade slavmarknaden upphörde som skulle beteckna människor med ett marknadsvärde. Det Henry gör är objektifiering i sin absolut mest inskränkta form. Han förutsätter att kvinnor vill ha en karriär och en tatuering för att göra sig attraktiva inför män, att kvinnor är för korkade för att förstå att de ser ut som invalider (och den jämförelsen är inte så lite nedlåtande) och att de män som säger att kvinnan har snygga tatueringar egentligen säger så om ”deras dumma och fula tatueringar” för att alla vet att man får sånna kvinnor i säng. Det blir liksom knappast mer chauvinistiskt än så.

För mina protester handlar inte om huruvida tatueringar på kvinnor är snyggt eller ej. Om den saken får man tycka vad man vill. Det här handlar om kvinnors självklara rätt att tatuera sig, sminka sig, klä sig precis hur fan de vill utan att ödmjukt be någon finsk mansgris och hans grymtande gelikar om lov. Det handlar om att kvinnor gör något som de vill, för att de vill det, inte för att tilltala en manlig publik. Därför har jag inte tidigare bemödat mig om att kommentera Henry Laasanen. För mig är alla människors lika värde alltför självklart för att vilja debattera det.

PS: Henry menar att kvinnor som tatuerar sig sänker sitt marknadsvärde. Men han menar också att kvinnor inte har lärt sig ”sanningen om tatueringar” för att män ändå vill ligga med dem. Om marknadsvärdet på tatuerade kvinnor är lågt torde således, med samma logik, marknadsvärdet på de män som fortfarande köper vara betydligt lägre. Right?