Historikerns historier · Vardagslivet

Oops I did it again.

Kommer ni ihåg den där gången jag lämnade in en ansökan till ett doktorandprogram som i princip var för jurister och sedan inte undertecknade min ansökan? Som om underteckningar av dokument inte har så stor betydelse inom juridiken.

Nu har Helsingfors universitet lediganslagit betalda doktorandplatser så jag sökte förstås, den här gången till doktorandprogrammet för historia och kulturarv. Och så fyller jag i mitt eget födelsedatum fel. För det där med årtal är inte så viktigt när man studerar historia.

”Hej!

Ge era pengar till mig för jag ansvarsfull, noggrann och född i farstun ett datum jag själv hittade på.

Tack på förhand!

Med vänlig hälsning

Den sifferblinda historikern.”

20131030-121805.jpg

Kuriosa: Jag gjorde bara mig själv en knapp månad äldre. Inte några hundra år som jag först höll på att göra. Och månader liksom. Vem hinner räkna dem ändå?