Jag har nu i väldig ångest funderat över hur jag ska göra med den Powerpoint som ska stödja min presentation vid den internationella konferensen i Glasgow. Tidigare erfarenheter ger vid handen att historiker i allmänhet inte har fattat det där med Powerpoint på något plan djupare än att det ger en två timmars föreläsning med 28 latinska citat en modern och intressant inramning om publiken samtidigt kan läsa motsvarande ungefär tvåhundrasjuttiofem A4 text behändigt framklickat i svart på vitt.

Om det nu undgått någon är jag inte en svart på vitt kind of tjej. Jag är mer en rosor i kanten och ljuva spetsband med regnbågsfärgade bokstäver kind of tjej.

Så ska man förneka sig själv och sitt stora behov av rosa fluff för att leka seriös historiker eller ska man helt enkelt ge vika för färgerna, kasta självbevarelsedriften överbord och hoppas på att publiken är tillräckligt smart för att förstå att bra forskning kan komma i många olika former och färger?

Det sistnämnda? Right? Då kör vi!