Så sakteliga börjar livet återvända efter den i ärlighet värsta magsjukan jag någonsin haft (om vi inte räknar graviditeterna som magsjuka).
Och jag kan äta igen.
Häromdagen fick jag en craving efter nybakade croissanter och blåbärssoppa. Min högt vördade älskade make har kanske inte världens bästa förflutna vad gäller att tillfredsställa mina matcravings. Som då när jag var vegetarian och väntade Vilho och insåg att jag dör om jag inte får leverpastej. Nu. Och så ber jag honom snällt och vänligt att hämta leverpastej till mig men då passar det tydligen inte honom. Nä, då börjar han komma med bortförklaringar. Som att det är mitt i natten. Vad hade han förväntat sig att det skulle vara för tid när hans milda harmoniska höggravida vegetarian till hustru behöver leverpastej? Och sedan slingrar han sig med intetsägande struntsaker som att ”vi inte direkt har någon leverpastej hemma”, ”inga affärer är öppna vid halv två på natten” och ”men grannarna ligger ju för fan och sover”. Som om det var mitt fel.
Därför är jag lite extra lycklig över att han den här gången utan minsta gnat dukade upp nybakade croissanter och blåbärssoppa. Och herregud vad gott det var!