I dag har vi varit och tittat på den nya skolan, jag och barnen. Vi var så nervösa att vi knappt kunde andas i morse när vi gjorde oss i ordning. Jag var nog nervösast. Det var inga fjärilar som surrade runt i min mage, utan bevingade elefanter på crack.

Men jisses vilken härlig liten skola! Små klasser, stora utrymmen, en gård med skog, gungor, klätterställningar och trevliga vuxna… Vilho for iväg och hittade vänner direkt. Fördelen med att komma som ny till ett sånt litet ställe är väl att det finns ett enormt intresse för den exotiska apan, förlåt; nya eleven. Så när vi skulle åka hem var det först inga barn alls som ville komma med, inte ens mina egna, och sedan var det plötsligt sju barn som ville med. Men jag nöjde mig med mina två. Ja, och så blev vi bjudna hem till en mormor, om vi skulle behöva någonstans att bo medan vi fixade med huset. Fast det var inte helt säkert för ungen ville kolla med sin mormor att det verkligen var helt ok.

Det blir nog bra det här!