Etikett: Man behöver en rätt gedigen utbildning för att stava det namnet

Historikerns historier

Hjälp mig hitta namn!

Charlotte2 kommentarer

Hörrni, jag har startat ett företag! Det betyder inte bara att jag kommer att kunna fakturera den förening vars historik jag har fått äran att skriva utan också att det nu kommer att vara enklare än någonsin förr att hyra sig en historiker när man behöver.

Kom och köp! Så att säga.

Företaget har hittills inget namn och det är där ni, mina fina vänner, kommer in. Helst vill jag inte ha ett företagsnamn med ”Charlotte” i och det bör vara ett namn som lämnar världen öppen för att göra vad jag vill i företagets namn.

Visa vad ni går för! BRING. IT. ON.

Latest Bring It On GIFs | Gfycat
Vardagslivet

Vad är i ett namn

Charlotte8 kommentarer

Det där med efternamn är så himla svårt. När vi insåg att vi väntade barn då för drygt 11 år sedan meddelade jag tvärsäkert att barnet minsann skulle ha mitt ovanliga och, i mitt eget tycke, vackra efternamn. Lite skämtsamt sa jag sedan att om fadern i något skede tänkte gifta sig med mig så kunde både jag och ungen ta hans efternamn. Jag hade liksom aldrig trott att det faktiskt skulle hända.

Men vi gifte oss och tog hans efternamn.

Nu har skilsmässan juridiskt gått igenom och vi är inte längre gifta. Jag står här med ett namn jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Dels har jag burit det så länge att jag knappt kommer ihåg något annat och dels så är det barnens namn – det namn vår lilla familj hade. Få saker gör det så konkret att vår familj har splittrats som tanken på att byta efternamn och ta tillbaka det namn som brukade vara mitt.

I början av splittringen tyckte jag att det var självklart att jag skulle ha kvar det namn jag fick vid giftermålet, inte minst för att visa barnen att vi fortfarande hör ihop. Men så mycket har hänt sedan dess, så mycket sorg och så drastiska avsked. Egentligen var allt jag ville med skilsmässan att sluta vara gift med honom, men i praktiken har jag förlorat flera andra människor som jag gärna hade haft kvar också. Människor som så att säga hörde till honom men inte till mig. Det var säkert naivt att tro att jag skulle få ha dem kvar, men det är som det är.

Och jag känner inte att jag kan ha kvar ett släktnamn till en släkt som jag inte hör hemma i.

Jag längtar tillbaka. Jag vill ha mitt namn tillbaka. Jag vill ha mig tillbaka. Eller. Kanske är det inte tillbaka? Kanske är det att klippa band och komma framåt som jag längtar efter? Jag vet inte, men namnet känns väldigt viktigt i den här processen. Att släppa taget om något som inte finns längre och skapa nya sammanhang – hitta sig själv i allt det nya.

Fast jag har ju för tusan just varit i Sverige och fixat ett nytt pass med gamla namnet i och det ska gudarna veta att jag inte orkar åka över och ordna ett nytt nu i brådrasket. Baby steps alltså.

Såatteh. Cederbom, hörrni. Charlotte Cederbom. Ditåt ska jag.

80s 1980s elvira elvira mistress of the dark cassandra peterson

Vardagslivet

Namntävling!

Charlotte30 kommentarer

Så, i går anlände fem små påskkycklingar hem till oss. De bor i en bur här bredvid mitt skrivbord, där de sprätter runt och piper och är så söta att det här med arbetsmoral har fått en helt ny måttstock. Att gosa med kycklingar bara var tionde minut är plus i kanten. Hela familjen är helt begeistrad. Katterna är nyfikna, men inte ohälsosamt mycket. Det vill säga; om de skulle träffa på kycklingarna lösa skulle de säkert sluka dem i ett nafs, men eftersom kycklingarna är i en bur verkar katterna förstå att de har specialstatus. Och att ätandet måste vänta.

IMG_0194-20140331

Vi namngett en kyckling var. Det här är Vilhos Valio.

IMG_0237-20140331Tildas Enna.

IMG_0242-20140331Makens kyckling Bismarck, som en dag ska ärva imperiet.

IMG_0223-20140331Min kyckling Berit, den minst samarbetsvilliga. Jag hoppas att hen (pun intended) är en tupp så att jag har en tupp som heter Berit. Bara för att.

IMG_0230-20140331Berits fjäderfötter.

IMG_0232-20140331Och eftersom vi bara är fyra i familjen som kan ge namn till kycklingar (kattens förslag ”lunch” röstades ner) tänkte vi att det kunde vara upp till er att hitta på ett namn till den sista kycklingen. Den här. En riktigt trevlig prick, som gärna ligger i handen och sover, eller sitter högst upp och bajsar på gosedjuret som agerar surrogatmamma i buren. Vad säger ni? Förslag?IMG_0207-20140331 IMG_0215-20140331 IMG_0219-20140331

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Flickors utbildning

Charlotte4 kommentarer

På det Stora Internätet rör sig nu en osedvanligt stor mängd notiser som uppmärksammar flickors situation i världen. Inte minst blev det ju aktuellt sedan den lilla flickan Malala Yousafzai blev skjuten i huvudet utanför skolan för att hon stått upp för sin och andras rätt till utbildning. En del av mig tycker att det känns fel att det talas så mycket om behovet av stöd till utsatta flickor. Barn i behöv av hjälp ska få det oavsett om de är flickor eller pojkar. Det är en principsak. För det finns miljoner små pojkar där ute som mår väldigt dåligt, som inte får gå i skola och som inte har någon framtid.

Men samtidigt kommer man inte ifrån att flickor fortfarande i alltför många länder saknar rättigheter som pojkar har. Barn i fattigdom far illa oavsett om de är pojkar eller flickor och det bör uppmärksammas och motarbetas, men även flickor från familjer som inte lever i total fattigdom saknar utbildning, framtidstro och egenvärde. Det är inte fattigdomen som är förklaringen till deras situation, utan att män med uppfattningen att kvinnor på grund av sitt kön är mindre värda tillåts sätta reglerna. Genom att utbilda flickor ger man dem en chans att visa dessa män att flickor kan och att flickor och kvinnor förtjänar samma grundläggande rättigheter som pojkar och män. Och att utbildning av flickor är ett hot mot de strukturer som håller kvinnor nere är uppenbart – varför skulle man annars skjuta en liten tjej vars enda brott är att hon vill lära sig saker?

Därför är jag övertygad om att det är genom att adressera flickors situation i världen som vi kommer framåt med det här. Tänk om lika många små flickor som små pojkar skulle få utbildning i de länder som konsekvent diskriminerar kvinnor. Tänk vad det skulle göra med förutsättningarna för nästa generation. Tänk om fler börjar ställa sig upp så som lilla Malala gjorde och tänk när det inte längre finns tillräckligt med kulor för att tysta dem alla. Tänk. Utbilda. Och låt tänka fritt.