Jag har fått många kommentarer om hur härligt det måste vara för mig nu när jag är liksom ”hemma”, och jag vill å det bestämdaste dementera alla sådana rykten. Stockholm är inte hemma, och jag känner mig omväxlande som en sur finnjävel som tittar neråt och går förbi, omväxlande som den där bonnjäntan som aldrig går ner på rätt sida till tunnelbanan. Under mina första dagar här har jag vid flera tillfällen råkat ut för verbala förväxlingar, och sammanställer därmed en liten ordlista för den som pratar med en stockholmare. Vänligen observera att stockholmare i allmänhet inte uppskattar att man skrattar åt dem när de säger rev när man trodde att de menade röv. Och de menade räv.

Hursomhelst.

Stockholmaren säger: ”Det är piece of cake på cykel.”

I verkligheten betyder det: ”Så länge du med dödsförakt är villig att cykla i 30 km/h på trefiliga hårt trafikerade vägar med en gul reflexväst, en trendig hjälm och en tilltro till Stockholms bilförares respekt för cyklister som enda säkerhet är det inga problem”. Vänligen observera att det inte har något med tårtor att göra, och det är ofint att bli besviken.

Stockholmaren säger: ”Asså, det är typ max 10 minuter.”

I verkligheten betyder det: ”Förutsatt att du tar tunnelbanan åt rätt håll tar det inte mer än 10 minuter”. Observera att det inte är tänkt att du ska gå, trots att det ser ut som så när de pekar.

Stockholmaren säger: ”Ah men eller hur?”

I verkligheten betyder det: ”Jag håller med dig” eller ”Hur fan kan du tro det?”. Observera: intonation är allt!

Stockholmaren säger: ”Det är bara en liten bit rakt fram och så en liten backe.”

I verkligheten betyder det: ”Det är ungefär 2 km rakt fram och sedan backen från helvetet i 90 graders vinkel.” Observera att det inte finns några små backar i Stockholm.

Stockholmaren säger: ”Hoppa bara på bussen så tar det två minuter”

I verkligheten betyder det: ”Om du hoppar på rätt buss av de fjorton som går från den hållplatsen och den mot all förmodan går åt rätt håll tar det två minuter om du inte fastnar i trafiken”. Observera att detta är något som bara fungerar för andra stockholmare, men att det nästan alltid går att få åka med tillbaka när bussen kommit till slutet av sin rutt. Lägg då på 35 minuter.

 

Den här veckan spenderar jag i Stockholm. I morse var jag så hiskeligt trött att jag hade svårt att minnas riktigt var jag befann mig – Finland eller Sverige. För att ingen annan ska behöva uppleva detta känslomässigt påfrestande limbo har jag sammanställt en checklista med tio säkra tecken på att du är i Sverige.

Du vet att du är i Sverige om

1. Folk tränger ihop sig för att alla ska få plats när det är rusningstid på tunnelbanan.
2. En latte kostar 25 spänn, och det naturliga tilltugget är en kanelbulle som ingår i priset.
3. En vilt främmande människa tilltalar dig, utan för att beklaga sig över din existens.
4. Det anses civiliserat att hälsa på städpersonalen.
5. De största reklampelarna uppmuntrar till att panta flaskor.
6. Människor runt omkring pratar minst fyra olika språk, och somliga människor inte är blonda.
7. En grupp vuxna män står och skrattar utan att någon nyligen åsamkats fysisk smärta.
8. Vuxna män skrattar.
9. Folk visar noll respekt för perfekta formationer med jämna två-meters-avstånd i väntan på bussen.
10. Det inte uppstår nervös domedagsstämning när en mening börjas med ”jag känner…”