Vi har ungefär 11 grader i köket när vi vaknar på morgonen. Det är inte alldeles trivsamt. Det här huset värms med en oljepanna, som när det är minus 15 grader går på högvarv. Vill man kan man också värma huset genom att elda med ved i pannan. I allmänhet vill man det. 11 grader inomhus på morgonen och allt det där. Dessutom är det en förutsättning för att få varmt vatten nog till en dusch längre än 1.47 minuter att man har eldat i pannan.

En bra sak är därför att vi har hela vedlidret fullt med vedklabbar. En dålig sak är att vedklabbarna är ganska exakt dubbelt så långa som de borde vara för att rymmas i pannan och därför ligger där ute i vedlidret på räta rader och hånflinar. Och vi är ju i ärlighet kanske inte helt rustade för livet på landet med traktor och motorsåg och sånt, och att för hand såga tillräckligt med ved för en varm dusch tar kanske 30 min (helt värt det förvisso) och blir därför inte gjort med riktigt så mycket regelbundenhet som vore önskvärt.

Så i dag när jag kom ut i vedlidret hade vår granne, utrustad med motorsåg, försett oss med en imponerande trave alldeles lagom långa vedklabbar. Det här livet på landet alltså, och de här fantastiska människorna. Tacksamheten vet inga gränser.

Kuriosa: Jo, det är mycket riktigt en cirkelsåg som skymtar i bakgrunden. Den har inga som helst skydd och stickproppen till den är stor som mitt huvud, så inte ens att försöka värma sig i ett 11 gradigt kök efter en kall dusch känns motiverande nog att ge sig på att använda den.