Du affärsbiträde i skoaffären med de där högklackade gråsvarta skorna med en liten rosett och småblommigt foder, som skrattade när jag pratade med de där skorna: Det var skorna som sökte kontakt och pratade med mig först. Bara så du vet. Det är inte så att jag är knäpp faktiskt. Jag är bara artig.
Etikett: Hur man vet att det är dags att komma ut bland folk
Jag har fått en ny kamera. EN NY KAMERA!!!
Jag har fått en kamera. En riktig kamera istället för den sju år gamla grunka jag bråkat med fram tills nu. En riktig kamera som fotograferar när man trycker på knappen, inte 28 sekunder senare och endast under förutsättning att jag under dessa sekunder inte rört mig ur fläcken. En riktig kamera som förvisso tar bättre bilder i dagsljus men som inger förhoppning om att kunna fotografera även under de övriga 19 timmarna av dygnet.
Jag blev så där glad att jag nästan grät.
Och nu har jag ägnat alldeles för stor del av dagen till att fotografera, och värre lär det bli när barnen kommer hem.
Just nu ligger kameran i mitt knä och vilar sig. Ikväll kör vi hårt.
Den allra första bilden. En chokladfylld såndär himmelskhet, som ser så personlig ut att jag istället för att äta upp har diskuterat världsproblemen med.
Percival ligger på soffan och latar sig. Åtminstone tills jag kommer dit och med kameran liksom tryggt balanserad i ena handen kryper fram längs golvet som om det rörde sig om en vildmarksdokumentär om lejon i Afrika, inte ett första försök att fota en slutkörd katt på en soffa.
Vad var det jag sa?!
Vi diskuterade det länge, du och jag. Vände ut och in på vartenda argument tills det inte fanns något mer att säga.
Men det är som att tala med en vägg. Du lyssnar inte alls, har ingen respekt för min åsikt och vägrar lita på att jag vet vad jag talar om. Du vill bara lyssna på dig själv, egoistisk och cynisk.
Ibland vet jag inte varför jag ens bryr mig om att försöka, för det kvittar hur mycket jag försöker förklara, berättar att jag vet – för jag har varit där – och att jag visst förstår din längtan.
Hade du bara lyssnat på mig istället för att ge dig av.
Men näe.
Så vem hade rätt? Vem?
Vavavava! Vad säger du då, kattskrälle? Jag sa ju att det snöade!
Hit och dit och tillbaka igen 