Etikettarkiv | Fattigdom

Anektdotiska bevis och tiggeri

SvenTorben (som har lite för många könsord i sin mejladress för att jag ska känna mig inspirerad att godkänna hans kommentar) menade att mitt inlägg om den medeltida lagen var anektdotisk bevisföring.

Det har han ju förstås helt rätt i. Den lilla paragraf som säger att en hungrig man måste få mat är knappast representativ för ett medeltida, milt och förstående rättssystem som behandlade tjuvar med silkeshandskar. Senare i paragrafen ges dessutom en övre gräns för hur många mål mat det är rimligt att man stjäl innan man ska bli av med öronen.

Men paragrafen är representativ för ett sätt att se på fattigdom och nöd, där man tänkte sig att den som var så fattig att den inte kunde få tag på mat på annat sätt än att stjäla inte kan hållas ansvarig för det. Detta dessutom i ett samhälle där det verkligen inte fanns det groteska överflöd av mat som vi har i dag.

Kanske är det just därför? Kanske har vi bara glömt hur det är att vara hungriga? Och jag menar inte hungrig så som jag är hungrig och sugen på lunch just nu, utan hungrig för att den inte har haft någon mat att tillgå på flera dagar. Hungrig på riktigt. Vi är så säkra på att vi kommer att få mat varje dag att vi fullkomligt tappat förmågan att förstå att det är en jävla lyx som inte är alla förunnad. Vi spottar på tiggare och vill göra tiggeri olagligt. Vi hånar den som ber om mat och säger att den gör fel som måste be.

Vi vill skydda vårt överflöd.

På medeltiden förstod de att det är varje människas rätt att få mat, även om det måste ske på bekostnad av den som har mer.

Fattigdom

I dag på radion talade vi om helgens kravaller i Helsingfors och om klass. Just klass är ju ett mycket viktigt ämne som tyvärr lämpar sig väldigt dåligt för korta utsagor tidiga morgnar i direktsänd radio. Jag sade någonting om att man inte ska glömma att de som har det sämst i dag fortfarande har det bättre än vad man haft så att säga ”förr i tiden”.

Det är två saker som jag absolut inte menar med det:
1: Att det skulle vara relevant att jämföra mänskligt lidande. Det är det inte. Bara för att det var ännu sämre förr betyder det inte att det är bra nog nu.
2: Att man får vifta bort dagens högst verkliga fattigdom.

Vad jag menade var följande: vi är vana vid att se fattigdom på ett visst sätt. Att fattigdom i sin essens är någonting särskilt som handlar uteslutande om fysiska attribut. Smuts. Löss. Trasiga kläder. Lukt. Och så vidare. Fattigdom kan förstås vara alla dessa saker men är så mycket större. Kärnan är utanförskapet och en oförmåga (som man inte nödvändigtvis själv har orsakat) att komma in i och dra nytta av systemen för att vända sin situation. Det finns ingen väg ur fattigdom som den fattige själv kan välja. Fattigdom är aldrig ett val.

Och jag tror att man, genom att utmåla dagens fattigdom som liknande den historiska eller, framförallt, säga att vi är tillbaka till ett historiskt klassamhälle missar det viktigaste: vi har aldrig utrotat fattigdomen. Vi har minskat den, men inte utrotat. Så när vi talar om de väl belagda ökande klyftorna i samhället ska vi göra det för vad de är och säga att arbetet med att motverka fattigdom är på väg åt fel håll – att systemen utvecklas åt fel håll. Inte att vi hade kommit i mål men att det nu raseras.

Det finns nämligen ett enormt problem i fattigdom och ökande klassklyftor som är betydligt större än några vandaler som likt bortskämda barn krossar rutor för att ingen kan stoppa dem.

Om tiggare, att hjälpa sina egna och att egentligen bara bry sig om sig själv

Du som blir förbannad när förbipasserande släpper ner en liten peng i tiggarens mugg, vad har du för rätt till din ilska? Vi ska hjälpa dem i deras hemland säger du. När talade du dig senast varm för att höja det statliga biståndet till deras land? När skänkte du pengar till utlandshjälp? När var du volontär?

Nehej. Inte det.

Nej, vi måste hjälpa våra egna först säger du. Så när donerade du senast en slant till nationella hjälporganisationer? När gav du av din tid till en ensam åldring? När bidrog du till att mätta hunger i soppkök och brödköer?

Nehej. Inte det.

Så vem ska man hjälpa om du blir arg av en peng till en tiggare, inte har tid till åldringar och volontärarbete, är emot bidragsgivare, bidragstagare, hjälp och stöd? När du ser tiggarnas telefoner och cigg som bevis på att de är organiserade lögnare, men är blind för hur inhemska utslagna prioriterar? När du tror att ditt eget land är så jävla bra att även folk med hela världen full av alternativa inkomstkällor vill komma hit och sitta på gatan med en kopp i sina frusna händer? När du tror att den enda som egentligen är berättigad hjälp är du själv, och du behöver ingen hjälp för det är du för bra för.

Kom då inte med bortförklaringar. Kom inte och säg att du vill hjälpa dem någon annanstans, eller hjälpa några andra. Du vill inte hjälpa någon annan än dig själv.

Säg det.