Etikettarkiv | Familjen

Det var kul, nu väntar vi på smittan!

Efter månader av tjat tog jag igår med mig barnen till HopLop. Även om jag fortfarande är säker på att vi nu kommer att bli sjuka eftersom att alla vet att inomhuslekplatser är bakteriehärdar måste jag erkänna att jag är positivt överraskad.

– Stället (åtminstone i Kervo) är stort och ljust med en labyrint stor nog för att berättiga medtagande av ett garnnystan och man förväntar sig att möta en minotaur.

– Personalen var trevlig och verkade kunna sin sak. Ni vet, steka hamburgare och ta betalt.

– Man får kasta bollar i bollhavet. Barn älskar sånt.

– Det fanns tillräckligt med tillåtna klätterutrymmen för att inte ens min son skulle känna sig trängd att börja klättra på stolpar, föräldrar och dörrar.

– Däremot vidhåller jag att clownbilder inte ger en piffig interiör utan livslånga trauman. Tilda tittade misstänksamt på clownbilderna och bekräftade att det ser ut som om ”pelleplåvnerna” ska komma och ta henne. Sedan vi konstaterat att det då var ett ypperligt tillfället att knäppa varenda pelleplåvn på näsan var hon lugnare. Men så har hon ju inte sett It.

– Jag kan inte avgöra om föräldrar tog ovanligt väl hand om sina barn eller om det bara var stort nog för att även de jävligaste skulle hållas sysselsatta för det var inte många bråk. Men den som döper sin unge till Peikko (vilket betyder troll) borde inte förvänta sig annat än att ungen sedan kommer att tömma bollhavet på bollar (man ska kasta i ringarna, ju!), köra sönder hälsenorna på intet ont anande föräldrar och klättra uppför rutschkanan åt fel håll. Så är det ju.

– Inget kunde lägga sordin på ungarnas lycka! Vilho slurpade i sig en sån där slush och menade att så här roligt hade de inte haft sedan de fick sova på soffan när jag tittade på film (vilket var betydligt billigare) och Tilda räknade på fingrarna hur tidigt vi borde komma och hämta dem i morgon från dagis för att vi ska kunna åka igen. Varje dag.

– Vi åker igen. Men inte varje dag.

Den lilla detaljen med att den enbente mannen möjligen kan skada sig då?

När jag hämtade barnen från dagis fick jag höra att Tilda hade bitit en av dagistanterna i armen. Den här gången förmodligen i någon sorts kärleksyttring, men jag minns tydligt då för några år sedan när hon attack-bet alla som hon på något vis tyckte hade betett sig illa. Ganska ofta var det mig.

På kvällen skulle vi åka till simhallen och står hela familjen i hallen och gör oss redo när barnens far, min högt vördade make, plötsligt ger upp ett vrål följt av en imponerande mängd finska svordomar samtidigt som han hoppar runt på ett ben. Tilda skrattar så hon kiknar. Pappa har en rolig dans.

Så fick vi ha ännu ett samtal med Tilda om att man inte får bitas. Det gör ont. Hon är stark. Offren blir ledsna.

Vilho hade ett eget samtal med Tilda.

Vilho: Men fattar du int? Tänk om du sku bita en man som har ont i sitt ben, och så biter du honom i andra benet och så ramlar han på dig och du skadar dig.

Tilda (hade helt klart aldrig tänkt på det): Åh.

Vilho (med händerna i sidorna): Det är därför du int ska bitas!

Alla helgons och monsters dag

Genom att fira en liten Halloweenfest på Alla helgons dag kan man optimera allt och dessutom intala sig själv att det är en svensk tradition. Vi bjöd in några av barnens vänner och bjöd på minimuffins med spöktema.

Minimuffins med marschmallowögon

High-hats med spökströssel

High-hats med spökströssel

Spindlar med giftiga ben

Vanlig mat har det varit lite sisådär med idag. När mörkret hade fallit satte sig barnen ute på trappen och hade Halloween-picknick, med blå dricka och chips. På mitt konstaterade att

– Ni kommer inte äta så mycket vanlig mat idag va? fick jag ett

– Hmpf. Knappast. Vi äter chips istället idag.

Nej tack. Vi är inte hungriga. Längre.

Det bästa med mörkret och hösten är att man får tända lyktor. Och att pelargonerna blommar typ hur länge som helst när vädret är så milt.

Fredagskväll

Det bästa med att ha sin syster i landet är att man kan träffa henne. Flera gånger om året. Lyxigt! Åtminstone är det lyxigt för systern som kommer hit och blir friserad av Tilda. Prinsess-spa delux.

På många vis kan man se att de är släkt. De har samma ljuva sinne för estetik, grace och vad som är passande.

I köket sitter storebror och pysslar meterlånga smycken i så perfekta formationer att jag misstänker att han ärvt sin mors pedantiska perfektionism.

Snart fruktsallad med vit choklad och vaniljglass. Sämre kan man ju ha det.