Det är lagom lätt att ta det lugnt och göra saker jag tycker om att göra när trädgården är ett isigt helvete och barnen är barn, men jag lovar att jag försöker mitt bästa. Och det är spännande hur man lär sig saker om sig själv när man liksom tvingas att tänka efter.

I mitten av december, när jag borde ha fått lön, fick jag istället för pengar informationen att jag borde söka sjukdagpenning från motsvarande försäkringskassan. De sysslar givetvis inte med direktutbetalningar, så jul och nyår firades som singelmamma, ensam ansvarig för ett hus och inga pengar alls. Det löste sig på något mirakulöst vis (som delvis hade att göra med att en älskad vän helt utan att känna till min situation ringde och undrade om jag visste någon som skulle vilja ha julmat från en restaurang), så som det tenderar att göra.

En stor grej med att leva utan pengar är att det triggade massor med minnen från tiden efter skilsmässan då jag på riktigt inte hade pengar alls. Nu hade jag, vis av bister erfarenhet, ändå en viss buffert och i skrivande stund är alla räkningar betalda. Men det är tungt att behöva vända på varje peng. Det är tungt att behöva prioritera i mataffären. December var tung.

En annan stor grej med att leva utan pengar är att jag klarar mig. Jag klarar mig. Dels ger det mig en enorm styrka och en massa jävlaranamma, dels påminner det mig om att jag faktiskt har det här huset och det här livet för att jag vill göra annat än konsumera. Jag vill producera min egen mat, leva mer självförsörjande. Leva på mindre för att få ut mer av själva levandet så att säga.

Jag vill ha större marginaler än jag har nu, men jag vet också att jag under det kommande året vill satsa på självförsörjningen.

Eftersom det inte går att pyssla i trädgården (det går inte ens gå i trädgården – under det mjuka snötäcket som kom i dag finns osynliga fläckar av blankis…) så har jag städat ur några skåp. Det var jättekul tills jag hade fått ut ungefär hälften av grejerna ur ena skåpet och hängt upp delar av en lampa. Sedan har jag läst gamla brev och lekt med katterna. Så får man göra när man ska fokusera på sådant som man tycker om att göra. Det andra finns ju kvar till senare.