Historikerns historier · Vardagslivet

Köttfärssås och medeltida lagar

Om någon mot förmodan var av avvikande uppfattning kan jag nu bekräfta den uråldriga teorin att det inte är lämpligt att äta en macka överlastad med köttfärssås samtidigt som man bläddrar i en bok.

Edsöreslagstiftningen har aldrig varit så svårtolkad som nu.

Historikerns historier · Kulturkrockar

Kvinnolynnen

Tant Gretel gav mig sin vana trogen en bok i julklapp. Inte alls så där slentrianmässigt för att en bok alltid är en bra grej, utan för att hon återigen lyckats gräva fram en riktigt gammal bok som ingen längre känner till och jag följaktligen inte förstått hur mycket jag saknat.

I år fick jag Kvinnolynnen av konsthistorikern Carl G. Laurin (1868-1940). I handen håller jag fjärde utgåvan från 1916.

Tillåt mig citera från förordet:

”[Författaren] vet mycket väl, att satsen >Alla negrer äro svarta> endast är en relativ sanning. Somliga äro nästan vita, men som hjälphypotes duger det nog att hålla på svärtan.”

”Författaren har reda på, att man egentligen ej får >slå en kvinna ens med en blomma>, men om han av sanningskravet, vilket somliga påstå vara det minst kvinnliga av alla krav, varit tvungen till aga, så har han just valt detta straffredskap.”

Rynkar ni på näsan? Skrattar ni åt äldre tiders tokigheter? Fick ni den berömda svenska PKn i vrångstrupen? Själv upplevde jag allt det och lite till.

Men visst låter det lite som att han skämtar? Som att det inte riktigt är skrivet på allvar?

You wish. I Svenska Akademins Ordbok från år 1938 kan man under uppslagsordet ”Kvinnolynne” läsa sig till beskrivningen ”en för kvinnan utmärkande lynnesart” och vidare få en referens till Laurins utförliga beskrivning av detsamma.

Genushistorikern gnuggar händerna av pur hänförelse och skrockar i sin vrå. En följetong minsann.

Historikerns historier · Vardagslivet

Definitionen av uppgradera

Helsingfors universitets emailsystem har uppgraderats nu på morgonen. På framsidan till inloggningen menar man att systemen ”work slowly after the upgrade. This also causes authentication problems”. Är det inte en downgrade då?

Kuriosa: Min email funkar inte längre.

Historikerns historier

Att sy en jacka

Jag erkänner, jag är en sån som inte ens orkar sy gardiner. Mina många år som rollspelare har förvisso medfört en hel del sömnadsprojekt men mer av arten ”jag lägger mig på tyget och klipper runt om” än något med större mått av planering.

Efter bisarrt många timmar av studerande och forskande och mer än 3700 timmars(!) handarbete har volontärer och sakkunniga vid Plimoth Plantation återskapat en fantastisk jacka från 1620-talet, endast med tidsenliga tekniker och material. Läs och förundras!

Historikerns historier · Nyhetsplock

Flera vrakfynd!

Den som inte har fått nog av spännande vrakfynd den här höst-vintern kan fröjdas! Utgrävningarna nedanför Grand Hotel visar sig synnerligen fruktbara, och mängder med fynd i underbart skick har hittats. Landhöjningen gör sig påmind när marinarkeologerna gräver ut skeppsvrak uppe på land…

För den som vill veta mer kan jag varmt rekommendera marinarkeologernas egen blogg. Där finns bland annat bilder på mynt från Karl XIIs tid och en jättefin liten sjömanskniv.

DN

 

 

Historikerns historier · Nyhetsplock

Kungen och hororna

Eftersom det här är en blogg av en historiker skulle den politiskt inkorrekta rubriken kunna sättas i en historisk kontext och appliceras på förmodligen vilken kung som helst. Utan att nu gräva ner mig i genusvinklade utvikningar om prostituerades relation till maktens män i historien – det får bli en annan gång – vill jag snabbt kommentera dagens hetaste nyhet: bilder på kungen på en porrklubb. Förutom att det må vara hur opassande som helst så är det i princip inte olagligt att sitta i ett hörn och titta på halvnakna kvinnor, så länge man inte gör det i smyg i ett omklädningsrum. Dessutom kan man fråga sig vad det är man vill ha ut av sanningen i det här fallet. Om det är kungen på bilderna, vad har det för betydelse? Vill man utreda ett brott eller gotta i sig i att även kungar gör dumheter? Avskaffa monarkin? Återinföra slottshoror?

I svenska dagstidningar är nyheten om att bilden publicerats väldigt nära sammankopplat med nyheten att bilden är manipulerad. Själv mår jag lite dåligt över skandalsökandets obehindrade framfart.

Läs istället Johan Rockströms och László Szombatfalvys fina debattinlägg om behovet av medias ljus på klimatförändringarna.

Historikerns historier · Vardagslivet

Katter, bajs och biologisk krigföring

Det råder krig här hemma – jag mot katterna. Upprinnelsen torde vara att jag ansåg katterna gå över gränsen när de åt upp min frukost och att jag därmed stängde dörren till arbetsrummet under arbetstid. Ingen frukost för mig, inget magkliande för katterna. När dörren en kväll stod öppen smet de falskspelande små liven in i rummet och åt ett prydligt hål i mina anteckningar från besöket i Riksarkivet. Koderna för vilka dokument jag gjort anteckningar om försvann i gapet på en kattunge på samma sätt som min frukost inte gjorde det.

Konflikten trappades upp och fullt krig bröt ut. Jag förvägrade katterna den bit skinka de brukar få i samband med att jag lagar min egen frukost. Kattungarna bajsade i min sko. Var detta ska sluta vet ingen.

Kuriosa: Detta är Kattkrig II. Kattkrig I utspelade sig för några år sedan mellan Gammel-Katt och min man. Gammel-Katt placerade hårstrån i vår mat och maken betalade med samma mynt.

Historikerns historier · Nyhetsplock

Repliker om barnböcker och jämställdhet

Zettermark har skrivit ett synnerligen välformulerat och genomtänkt inlägg angående den nya boken Kivi och Monsterhund, vilken är känd för att vara den första barnboken med ”hen” istället för ”hon” eller ”han”. Zettermark citerar mitt inlägg om ämnet, och ger svar på tal. Jag skrev att jag inte förstår syftet med boken. Hon kontrar stiligt med ”glada barn, kanske”.

På många sätt har hon förstås rätt. Kivi och Monsterhund är en barnbok, och har aldrig utgett sig för att vara politiskt manifest eller en Bibel i jämställdhetsdyrkan. Kanske är det rent av en riktigt bra barnbok? Jag vet inte, för jag har inte läst den. Mina funderingar kring boken rör inte dess innehåll, utan dess plats som litterär nyskapare.

Författaren, Jesper Lundqvist, påpekar att det är skönt att skriva en bok med ett neutralt pronomen, där man inte behöver ta ställning till det ”kulturhistoriska bagage” som följer med att använda ”hon” eller ”han”. Vid ett seminarium manade historiker professor emeritus Matti Klinge de lyssnande till samma försiktighet kring termer – även om just ”hen” garanterat inte var vad han menade – och som medeltidshistoriker är det en problematik jag lätt kan relatera till. Om jag väljer att använda termen ”medeltiden” i min forskning bekräftar jag på sätt och vis synen på en tid av lägre status satt mellan antiken och renässansen. Om man skriver ”hon” om Kivi kommer läsaren att skapa en bild av Kivis personlighet byggd på läsarens förutfattade meningar om flickor.

Men varför kan man inte använda traditionella termer och genom sin berättelse bidra till att omskapa innebörden?

Zettermark menar att det är trevligt att barn inte hela tiden behöver ”resonera i termer som ”ååå typiskt tjejigt” eller ”oj väldigt otypiskt tjejigt””. Det håller jag med om, men barn ser själva att det är skillnad på pojkar och flickor och deras kommentarer om att något är typiskt tjejer eller typiskt killar är snarast frågor till vuxenvärlden om hur omgivningen är beskaffad, försök att klassificera, organisera och förstå och rör väldigt sällan de saker som vi vuxna tror. Sonen frågade en gång om pojkar också fick gå på universitetet (för han ville jobba där med mig), och genom att lyssna på vuxna i sin närhet kunde han en dag konstatera att alla mammor kommer från Sverige och alla pappor från Finland. Barn ska få fundera över de här sakerna för det är viktiga steg till att hitta sin plats i tillvaron. Könsneutrala pronomen är inte en förutsättning, eller ens ett stöd, för att hjälpa barnen på vägen.

Länge funderar jag över vad det är som inte känns helt rätt med Kivi och Monsterhund. Brist på sunda ideal? Problem med att barn blir förvirrade? Svårigheter att relatera till Kivi? Nej, de där sakerna är bara trams. Det som inte känns rätt med boken är min krypande oro att en debatt om jämställdhet som ska föras av vuxna, en kamp som ska utkämpas av vuxna, nu sipprar ner till barn. För säga vad man vill, att skriva ”hen” är förstås också att ta ställning, inte bara till att det ska vara lika mellan ”han” och ”hon” utan till att det finns ett uttalat problem kring hur denna likhet upprätthålls. Inte så att jag inte håller med, men det där är något som mina barn inte ska bekymra sig över än på många år. Om man, som Zettermark menar att man ska, använder boken endast som en barnbok bland andra är väl kanske det problemet löst.

 

Historikerns historier

Boktips

Vill rekommendera min forna skolkamrats bok. Det ska medges att jag själv inte har hunnit läsa den ännu (eftersom den inte går att köpa…) men eftersom den är skriven med Jennies stora förståelse för människor och grundad i hennes fantastiska arbete med utsatta kvinnor och barn kan den inte vara annat än läsvärd.

Om boken:

”Syftet med boken är att nyansera debatten om heder och kvinnors rättigheter. Jag ger därför en förklaring om hur det juridiska systemet ser ut i Marocko, hur sharialagar fungerar och hur familjelagstiftningen ser ut och vad detta har för konsekvenser. Religionen kan vara viktig men vi måste även se till fattigdom, patriarkala strukturer och maktutövning, annars får vi bara en begränsad kunskap om vår omvärld.”

 

Jennie Silis En hedersam kvinna

Historikerns historier · Nyhetsplock

Gravöppningar och missberäkningar

Den spännande analysen av vad man trott (och hoppats) var kvarlevor av kung Magnus Ladulås visar sig inte komma från en 1200-talskung utan från nio olika personer från slutet av 1400 eller början av 1500-talet. Arkeolog Maria Vretemark från Västergötlands museum säger:

”Redan den första av de olika analyser som vi låtit göra avslöjar alltså att kung Johan III på 1570-talet hade låtit placera Magnus Ladulås tumba över fel grav”

Det är sällan som man känner en viss besvikelse över att hitta ben från 1400-talet. Sagofantasten i mig suckar och hoppas att kung Magnus istället finns i nästa gravöppningsprojekt: en av de södra korgravarna där Karl Knutsson (förmodligen) är begravd.

Även om gravöppningen inte ger oss någon ny information om Magnus Ladulås som historisk person ger det betydligt mycket mer kött på benen (ett osmakligt ordskämt sådär på fredagseftermiddagen) för forskning kring det politiska klimatet i det tidigmoderna Sverige. Forna kungar används för att legitimera vasasöner och arvskungadömet…?

Jag kan förstå behovet av att sätta säljande rubriker, men ställer mig emot DNs och GPs rubrik om att man avslöjat en ”bluff”. Så länge vi inte vet varför det inte är kung Magnus ben i graven är det för tidigt att säga om den hundratals år gamla missberäkningen är utstuderat politiskt lurendrejeri eller ett någorlunda ärligt försök att hedra forntida glans.

Och på temat rubriksättning måste SvD nämnas. Där basunerar man nämligen ut att arkeologerna öppnat fel grav. Nå nä.

Läs mer på DN, SR, SvD, GP