Hur jag klarade av disputationen och allt det där

Som ni vet var det en hel del saker inför disputationen som inte riktigt gick alldeles… jätterätt. Någon kommenterade att de inte ens märkt att kaffet var lagat av vatten från toaletterna, och det har sin enkla förklaring i att jag har världens bästa vänner. Kocken (som förvisso inte är min vän, men som jag starkt överväger att adoptera) svarade på mitt förtvivlade samtal om att vi inte har något kök med att det hade han redan räknat med, och så gjorde han ett kök av ett av de andra rummen. En väns vän drog på sig skitsnygga serveringskläder och höll brickor med snittar och bubbelglas som ett proffs, tillsammans med kocken.

Flera hjälpte till att bära dit vatten i dunkar, en vän kom kvällen innan med färdigstrykta bordsdukar och vintriga dekorationer till de hiskeliga plastborden. En annan kom med glas och karaffer, ytterligare en annan ordnade kaffekoppar, tallrikar, bestick och fler sorters glas. Min bror, pappa och världens bästa Fia vek servetter, tände ljus och dukade tillsammans med barnen. Allt det där som jag hade glömt, hade någon annan (i allmänhet första festfixare och bästa vän extraordinaire Petra) kommit ihåg. Marschaller att lysa upp vid den gamla trappan. Sopsäckar. Lådor att lägga smutsig disk i. Serveringsfat och verktyg att ta med.

En vän bakade världens godaste surdegsbröd, en annan fixade snittarna, jordgubbstårtor och dekorerade muffinsar som Fia bakat och tillsammans med pappa kört hem till vännen sent på torsdagkvällen. Efter disputationen stod jag själv och dekorerade tårtor, så jag ska inte säga att jag var sysslolös, men det är verkligen inte min förtjänst att kvällen såg så sjukt proffsig ut.

Ja, och själva disputationen… Jag var rädd för tre saker (i ordning):

• att behöva åka in i rullstol
• att kissa på mig
• att inte kunna svara på frågorna

Men jag hade fått vila så pass mycket under veckan, att när fredagsmorgonen väl kom och vi hade kunnat konstatera att det faktiskt existerade en sal 12 utan att man behövde gå via plattform 9 3/4 kunde jag ställa kryckorna vid sidan och gå (om än väldigt sakta) in i salen utan stöd. Jag hade tveklöst världens bästa opponent (Maria Sjöberg), som var tydlig med att vi ibland gjorde olika tolkningar men att det likväl var tolkningar, som skämtade och var lagom sträng och som kunde framhäva hur otroligt kunnig och professionell hon är och i samma svep lyfta upp mig.

När hon öppnade med att ifrågasätta om jag varit rättvis i min tolkning av tidigare forskning och hänvisade till not 1 på min första sida var min enda tanke att jag är fullkomligt fucked. Men det ordnade sig och jag kunde svara på alla hennes frågor. När jag ställde mig upp för att höra hennes slutliga omdöme sparkade babyn mig rakt på blåsan, men månader av knipövningar betalade sig.

Och hade allt annat skitit sig så har jag i allafall världens snyggaste avhandling. Grafiker-Tove, som satt uppe halva nätterna innan avhandlingen skulle in till tryckeriet, har gjort ett fantastiskt jobb.

Så jag klarade det, men bara för att jag aldrig någonsin behövde göra det själv.

Alla ni som redan beställt avhandlingen, skicka era adresser till mig på charlottehitochdit at gmail punkt com. Porto inom Finland blev 5,90 e. De som skulle skickas till Sverige tog pappa med sig för att posta där (5 e för svenskt porto), för portot härifrån till Sverige skulle bli 12,40 e. Betala borde man kunna göra via paypal.me/CharlotteCederbom.

Jag håller min lectio, skriven natten innan.

Hatten. Jag vill ha den.

Jag föklarar något väldigt viktig.

Min familj önskar att de vore någon annastans.

Professor Sjöberg läser upp slutorden.

Jag ber en still bön om att babyn ska sluta sparka så himla hårt. Och att jag ska bli godkänd.

På väg ut.

Barnen har aldrig uppfört sig bättre. Någonsin. Sonen var eld och lågor över detaljer i min forskning och satt uppe till långt över midnatt med sina egna efterforskningar.

Så här såg det ut när jag anlände till festlokalen.

Kocken är ett geni. Geni.

Sätt en tändare i handen på den här ungen och han är det mest hjälpsamma man kan tänka sig.

Inga fula plastbord. Och vi fick gamla, tjusiga trästolar istället för den hiskeliga i plast.

Stjärnhimmel över stora salen.

De här bakade jag. Brownie cheesecake. Så himla goda.

Snittar.

Kaffekoppar som min fina vän burit med sig.

Det blev fest.

Frukost, lunch och middag på lördagen.

Sjukt goda cupcakes.

Vi kan ha blivit lite väl exalterade när det var dags att göra dessertbordet. Det kan vara så.

Doktor Cederbom.

En salig blandning av eftisledare, sjuksköterskor, docenter och professorer.

Att hålla tacktal när man är fullproppad med gravidhormoner. Rekommenderas icke.

Maria är jätterolig. Att skriva avhandling är som en förlossning, säger hon.

Min älskade handledare Anu.

Supersmarta Satu Lidman, som forskar om skam, heder och våld mot kvinnor. En idol.

Trolsk stämning som jag inte har gjort.

Någon var rätt glad över att få sköta musiken.

Jag har huset fyllt av blommor. Och världens finaste bok.