I går firade min stora flicka sin nioårsdag utan mig och Facebook hävdar att de vill mitt bästa genom att påminna mig om hur det brukar se ut i trädgården vid Drömhuset nu. Jag tröstplanterar frön, försöker hålla huvudet över ytan och att inte köpa orimligt många födelsedagspresenter till Tilda.
Och så skriver jag avhandling. Om mindre än en vecka borde jag ha ett färdigt manuskript, bra nog för att satta i handen på professorerna. Skrämmande och spännande på samma gång. Skönt med sällskap i skrivarstugan, och att världens bästa man snart har maten färdig i köket.
Min kompis brukar bli påmind om årsdagen när hans katt gick bort.
GRATTIS!!!