Heteronormativitet

Det största problemet med heteronormativiteten, att det är en sån förkrossande stark norm att para ihop sig man och kvinna, är att könsrollerna blir omöjliga att komma ur. Det måste finnas en som är kvinna med kvinnliga egenskaper och en som är man med manliga egenskaper, oavsett om exempelvis båda parter i ett förhållande har snopp. Inom genushistoria är det ett välkänt faktum att det där med en uppdelning i två genus är långtifrån en historisk konstant, så varför är vi så besatta av att göra den indelningen nu, när vi är mer medvetna om och måna om diversitet och lika rättigheter än någonsin tidigare? Heteronormativiteten är inte ett problem bara för den som har en annan sexuell läggning, om nu någon trodde det. Heteronormativiteten gör också att samhället förutsätter att den kvinna som tar för sig har en undflyende och feminin man, eller är homo, och att den man som är mild och omvårdande har en bossig fru, eller är homo – för båda genusrollerna måste fyllas och det finns inga alternativ. Manhaftiga kvinnor och fjolliga män. Ingen tjänar tjänar på snävt tänkande.