Vilho: Mamma, jag vill slicka igen kuvertet!
Jag: Yäk! Det är ju asäckligt!
Vilho: Är det inte alls det! Det är gott! Och dessutom vill jag passa på. Jag får ju aldrig slicka på grejer annars.
Kuriosa: Båda mina barn har också slickat fast sig på metall i vinterkyla. Fast till deras fördel bör påpekas att det inte var vid samma tillfälle.
Hit och dit och tillbaka igen 
Helt klart säkrare att slicka kuvert istället för lyktstolpar. Förstår att de slickat på metall, det är väl ALLTID snö och vinter i Finland?
Vänlig hälsning Hon som hade IG i geografi.
Jag vet inte varför du fick IG. Det ÄR alltid snö i Finland. ;
Nämen usch. Jag är panikrädd att pojkarna skall fastna med tungan i metall! (jag gjorde det också som liten, men kommer inte ihåg att det sku ha varit hemskt…) Var det grym panik hos barnet? Hur gjorde du – hällde varmt vatten på? Tog det hemskt ont på barnen? Sådär bara att jag kan ställa mig in på hur det kanske kommer att vara … 😉
Hade jag varit där (det var på dagis) hade jag säkert försökt få lite vatten på. Det behöver inte ens vara särskilt varmt, så länge det är varmare än frusen metall. Barnen hann inte komma i panik för de ryckte bort tungan själv snabbare än någon hann säga stopp… Sen gör det ont ett tag, det gör det, men mest tror jag att de skämdes eftersom jag har förklarat mina egna erfarenheter kring hur det är att slicka frusen metall tillräckligt många gånger för att de teoretiskt sett inte skulle behöva göra samma sak.
Men jag tror att det är en av de där grejerna som barn behöver göra. Vilho var dessutom ganska snart redo att testa om det var en sån där grej som hände varje gång man slickade… 😉