Dockans återkomst

I vintras hade vi en otäck kväll när vi i mörkret upptäckte två ögon som stirrade på oss inifrån ett isblock.

En kvarglömd docka hade legat i en pöl och sedan frusit till is.

Först tyckte vi synd om den, men sedan började vi ana att den planerade någon sorts hämnd. För att mildra dockans hämndbegär tinade vi den försiktigt och lät den komma tillbaka till de andra leksakerna. Tiden gick och vi glömde bort dockan. Någon gång under våren måste den ha gått ut, för det är återigen i trädgården som den påträffades nästa gång.

I förra veckan kom dottern in med dockan och konstaterade att det var något fel på den. Det kan lugnt betecknas som den dagens underdrift.

Nu väntar dockan på att bli lagad. Vi väntar på att dottern glömmer bort den tillräckligt länge för att vi ska hinna bränna den under tillbörliga ritualer.