Vi diskuterar universum, jag och barnen. Vilho tycker att det är hemskt spännande och frågar kring tyngdkraften, atmosfären, ljusår och tidvatten. Jag förklarar så bra jag kan, vilket för en astrofysiker säkert hade uppfattats som ungefär lika vetenskapligt bevandrat som den senaste filmatiseringen av De tre musketörerna för en historiker (en film som förövrigt räddades av att jag är kär i Matthew Macfadyen).
Tilda sammanfattar:
”Mamma, joden knullar solen.”
Så nu har vi börjat träna på uttal. Det är dags. Stackars ungen sliter med att prata finska med alla de där som flyr när man försöker på svenska.
Till grannfrun sa hon:
”Få ja olla häl?”
På många vis helt rätt (olla är finska för vara), men ändå liksom inte helt gångbart i alla hem.
Hit och dit och tillbaka igen 