Arkiv | september 2015

Alla har rätt till sitt samvete men inte att få världen arrangerad därefter

I Sverige har en barnmorska som på grund av sin religion (kristen) inte vill utföra aborter blivit nekad anställning vid en förlossningsavdelning. Nu stämmer hon landstinget för att de kränker hennes religions-och samvetsfrihet.

Det hela är så bisarrt att jag inte ens vet vart jag ska börja. Egentligen skulle jag inte vilja granska fotnoter i avhandlingen till exempel, men det måste jag för det hör liksom till min arbetsbeskrivning. Har man ett yrke bör man vara beredd att utföra de sysslor som hör till yrket. Visst, kanske man ibland kan hitta specialarrangemang men man kan inte förvänta sig detta.

Inom vården är abort det enda som det ens skulle vara aktuellt för någon att börja bråka om. Tänk den kirurg som inte vill befatta sig med blindtarmar, eller den infektionsläkare som inte vill lyssna på lungor. Det skulle bli ett sjuhelvetes liv. Varför är det kvinnors rätt till vård man vill begränsa? Hur kan kvinnor själva inte stötta andra kvinnors valfrihet, även vad gäller beslut som man själv inte hade tagit på samma sätt? Jag säger inte att det inte skulle finnas folk som använder möjligheten till abort på fel sätt, för det finns det, men det är inte upp till någon annan att avgöra vad som skulle vara ett giltigt skäl. Det är upp till kvinnan (och i ett bra läge även i samråd med mannen) att fatta ett sådant beslut och därefter är det upp till vårdpersonalen att bistå med den vård de behöver. Det kan helt enkelt inte vara på något annat sätt. Vad någon tycker om abort är inte viktigt.

Hur som helst.

Juristorganisationen som representerar barnmorskan menar att vårdpersonal inte ska ”behöva välja mellan sitt samvete och sitt jobb eller behöva förlora jobb bara för att de vill skydda mänskligt liv”. Det låter himla fint. Men faktum är att det är religion, kvinnans tro, som gör att hon inte vill utföra aborter. Det är inte den senaste medicinska vetenskapen, det är inte forskning kring kvinnors reproduktiva hälsa, det är inte studier av effekten av tillgång till säkra aborter. Barnmorskan baserar alltså inte sitt motstånd på någonting av det som vår moderna sjukvård bygger på i form av forskning, utan på sin egen tro. Den vill hon sedan att landstinget ska rätta sig efter.

Samtidigt pekar all forskning på vikten av rätt till abort. Vi ser hur desperata kvinnor i länder där abort inte är tillåtet ”löser” sina situationer själv, och därmed står för så mycket som upp till hälften av mödradödligheten. Vi ser hur kvinnors liv spills till förmån för en tro på att Gud värderar ett ofött, ej livsdugligt barn högre. Vi ser hur abortmotståndare använder en retorik som förminskar kvinnors rätt till sitt eget liv och ger män i allmänhet och staten i synnerhet makt över kvinnors kroppar (”The Metaethical Framework of Anti-Abortion Rhetoric” är förvisso från 1986 men innehåller guldkorn som ”the intransigence of anti-choice forces is the product of a system of metaethical assumptions underlying the right-to-life position that renders compromise unnecessary, unthinkable, and unethical.”)

Men den viktigaste poängen är ändå att det är ett vetenskapligt bevisat faktum att man inte minskar antalet aborter genom att göra dem olagliga. Den totala summan av antalet abort förblir ungefär densamma och tillgång till säker abort är livsviktigt för kvinnor världen över. Vad barnmorskan på grund av sin religion alltså vill underlåta att utföra är ett ingrepp som bevisligen räddar tiotusentals kvinnors liv årligen. Då är hon i fel bransch.

Videon med färgglada bollar.

För tillfället cirkulerar det en video med en amerikansk typ som med hjälp av små gummibollar försöker förklara varför USA borde stänga sin gränser för invandrare. De som gillar vad han säger jämför honom med Hans Rosling ”men med de rätta siffrorna”.

Killen i videon heter Roy Beck, som startat och driver ett forskningsinstitut som han själv bestämmer över. Videon är från 1996 (det finns en uppdaterad version, men det är inte den som sprids). Inte ens om hans statistik stämde då skulle den motsäga vad Rosling genom 20 år färskare statistik visar om världens beskaffenhet: nämligen att det inte finns en avgrund mellan ”rika” och ”fattiga” länder utan att de flesta länder befinner sig någonstans där mittemellan.

Dessutom driver Beck förstås hela sin grej med halmgubbeargument. Han menar att det är etiskt försvarbart att stänga gränserna för invandrare eftersom invandring inte är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. Klart det inte är. Invandring är betydligt mer komplext än så, och fattigdom ett alltför utbrett problem. Men för de invandrare som etablerar sig i sitt nya land gör det förstås skillnad, precis som för dem som åker till ett annat land och arbetar eller tigger för att kunna skicka hem pengar. Det gör inte skillnad för världens fattigdom, nej, men det gör en sjujävla skillnad för dem det gäller.

Roy Beck har också skrivit en bok. Jag har inte läst den, men jag antar att den handlar om ironi eftersom den är skriven av en vit snubbe som vill att USA ska sänka invandringen till ”traditionella nivåer”.

Några svar till goda kristna som lämnar kyrkan

Jag tar mig friheten att besvara några av de kommentarer som har inkommit angående ärkebiskopens uppmaning att kyrkan ska bistå de asylsökande.

20150907-090836.jpg

 

”Kära Infödd Finländare,

Jag förstår att det är tungt att se människor engagera sig för de asylsökande när din egen situation som mindre bemedlad inte har genererat samma medkänsla hos folk. Det är därför med glädje jag nu kan meddela att det kommer att finnas en madrass på ett församlingshems golv till dig så fort en blir ledig! Där får du sova i några veckor medan du väntar på besked om din framtid. Eftersom det inte finns något direkt hot mot ditt liv i ditt hemland kommer du inte att beviljas asyl utan utvisas från Finland.

Hej då!”

 

 

”Kära Godkänner Inte,

Tack för att du delar med dig av din personliga åsikt i en religion med över 2 miljarder anhängare. Det är tur att det inte var på din dörr Josef, Maria och den nyfödde Jesus knackade när de hals över huvud fick fly från Betlehem. Det hade ju inte blivit så mycket av Jesus tid på jorden då.

Ha en bra dag!”

 

 

”Kära Traditionalist,

Du har alldeles rätt i att kyrkan inte är vad den en gång var. Om vi går tillbaka i tiden några hundra år hade det nämligen knappast funnits ett behov för ärkebiskopen att uppmuntra kyrkan att hjälpa flyktingar. Kyrkan har ju trots allt i nästan 2000 år varit en självklar tillflyktsort för den som behöver en trygg hamn. Som Maria Magdalena. Eller som de första apostlarna. Eller som hela kristenheten under de första 300 åren innan den blev statsreligion i Romarriket. Kanske är det specifikt unga muslimska män som inte ska få övernatta i kyrkan, snarare än flyktingar i allmänhet? Vi vet ju trots allt väldigt lite om Jesus inställning till muslimer eftersom islam utvecklades (ur kristendomen) först 600 år senare. Däremot hade ju Jesus inga problem med att ta emot fariséer, egyptier, proselyter och greker. Det var ju trots allt lite hans grej, att inte göra skillnad på folk och folk.

Som tack för att du delat med dig av din önskan om en mer traditionell kyrka skickar jag med en bild på Jesus, oförvanskad av senare århundradens Europacentrerade vithetsnorm.

Hej då, eller, som Jesus skulle ha sagt: Sh‘lam lak!”

Goda krafter och en sjuk massa kassar med kläder

Jo, världen är full av rasism och förakt mot medmänniskor och jo, mycket av det frodas i Finland. Men så kom en vän och kollega och meddelade att han bodde nära en av insamlingsplatser för kläder till de asylsökande i Helsingfors och att han kunde ta med några av våra avlagda kläder också. Eftersom det är ett skriande behov av främst varma manskläder så satte jag ut ett kort meddelande på vår lilla bys Facebooksida att om någon hade något kunde jag ordna att det kom till rätt ställe.

Och hela saken fullkomligt exploderade.

I dag har jag och min vän sorterat och märkt upp kassar med varma, sköna vinterkläder och manskläder i största allmänhet. Det blev totalt 25 kassar. En hel bil full (och lite till). Bara från den här lilla byn.

Viljan från vanligt folk att hjälpa till är enorm. Faktum är att hjälpvilligheten är så stor att systemen kraschar. Samtidigt som människor i nöd som söker sig till våra länder fastnar i byråkratin på vägen in står det fullt med människor beredda att dela med sig av sitt överflöd på andra sidan, men ingen vet riktigt hur de ska kunna mötas. Flyktingarna blir till ett mycket större problem än vad de skulle kunna vara om de byråkratiska strukturerna var uppbyggda med syfte att ta emot istället för att stänga ute. Om man kunde låta alldeles vanligt folk få hjälpa till istället för att lägga hela ansvaret på en stat som inte kan handskas med vad som nu händer.

Så även om det finns sorgligt mycket rasism så är de goda krafterna fler och starkare. Vi måste bara tillåta att de tar över.

Inte riktigt i tid

Har varit på en väns mycket lyckade disputation och skulle vidare på karonka (alltså festen). Fick så en helvetes huvudvärk och var tvungen att inta horisontalläge tills jag lyckats äta tillräckligt med värktabletter för att kunna resa mig. Insåg till min besvikelse att jag skulle bli några minuter sen men körde… eh… ansvarigt och sansat till festplatsen. Struttar in och möts av skrämmande tystnad. Inser att jag är en timme tidigt. Gråter inte fast det kändes rimligt.

Går ut till bilen där jag av någon outgrundlig anledning har en flaska läsk och rosenmuggar. Gräver fram några inte alltför smutsiga godisar från botten av handväskan.

Väntar.

20150904-183435.jpg

Anonymitet och att röja någons identitet

I går publicerade Expressen den artikel som Annika Hamrud arbetat med om personen bakom den välkända rasistiska skribenten ”Julia Caesar”; Barbro. Innan artikeln hade hon, precis som journalister bör, försökt få tag på Barbro för att kunna ge henne en chans att bemöta artikeln. Barbro reagerade dock på Hamruds kontaktförsök genom att publicera en text på ett rasistiskt forum i vilken hon säger att hon känner sig hotad och trakasserad. I samma veva publicerade hon också telefonnumret till en annan journalist, Niklas Orrenius, som – oberoende av Hamrud – också försökt kontakta henne. Resultatet var, föga oväntat, att både Hamrud och Orrenius fick ta emot dödshot och konstanta telefonsamtal.

Efter att Expressen och Hamrud sedan valt att avslöja ”Julias” riktiga namn har Sverige delats upp i två läger; för eller emot att publicera namn på den som vill vara anonym. Även om jag principiellt tycker att det är viktigt att folk ska få vara anonyma är jag otroligt imponerad över Hamruds arbete och mod och stöder helhjärtat publiceringen i det här fallet.

För det första skapade Barbro själv den här situationen. Om vi bortser från alla gånger hon publicerat namn på till exempel personer som är misstänkta för brott (inte dömda) eller att hon glatt gav ut Orrenius telefonnummer (det här handlar inte om att ge tillbaka med samma mynt) hade hon mycket väl kunnat undvika att bli röjd. Hamrud kunde ju till exempel inte vara helt säker på ”Julias” verkliga identitet om inte Barbro genom att säga att Hamrud knackat på hennes dörr själv bekräftat misstanken. Jo, Barbro kände sig trakasserad, men det var bara ett par gånger som Hamrud försökt kontakta henne genom att knacka på eftersom Barbro inte vill svara i telefon. Med alla rimliga mått mätt kan det inte klassas som trakasserier eftersom hon heller inte en enda gång bett Hamrud att sluta. Tänk om Barbro öppnat dörren och bjudit in Hamrud, sagt att hon ville förbli anonym men att hon gärna ger sin syn på sina texter och sitt behov av anonymitet. Hade Barbro gjort det, hade jag tyckt att det var fel att röja henne.

För det andra är Barbro en samhällspåverkare och opinionsbildare. Hennes texter läses av tiotusentals och hänvisas ofta till i samhällsdebatten. Vill man påverka en öppen demokrati ska man göra det under sitt eget namn. Hade Barbro haft en läsarskara runt hundratalet hade jag inte sett meningen med att röja hennes identitet.

För det tredje slänger sig Barbro med ”fakta” och ”information” som inte kan bekräftas av forskning, men som tolkas som sanningar när de får så stort genomslag som hennes texter får. Utan att veta vem hon är är det omöjligt att ta ställning till hennes påståenden. Jämför till exempel med Snowden. Om han hade varit en anonym typ med en blogg, som menade att USA samlar in information om alla invånares mejl, telefon och liknande samt att det finns enorma övervakningsprojekt av vanliga samhällsmedborgare hade det inte gått att ta ställning till trovärdigheten. Personligen hade jag nog mest sett honom som en snubbe med grova vanföreställningar som inte borde titta så mycket på TV. Sedan steg han fram med sitt eget namn och med bevis och helt plötsligt måste vi tro honom.

Så ponera att Barbro hade varit med och grundat ett rasbiologiskt rymdinstitut tillsammans med Olof Palme, där forskare i årtionden har arbetat med att systematiskt försöka sänka befolkningens intelligens genom att kontrollera fortplantningen för att förbereda ett övertagande av en rymdkalif, och att hon hade dokument som bevisade allt detta. Då hade jag gärna velat veta det. Det hade varit helt relevant information att få ut. Som det är nu finns det dock inga som helst belägg för vad hon säger om intelligens, integration, islam, muslimer, genus och ”raser”. Ingenting. Det är hennes åsikter – inte mer än så.

Så länge hon var anonym fanns det den mikroskopiska möjligheten att hon visste saker som forskningen inte visste, att hon hade tillgång till information som andra inte hade. Det är helt enkelt omöjligt att bemöta påstående som läggs fram som fakta av anonyma skribenter. Sedan kan det förstås i vissa fall finnas skäl att låta en skribent som kommer med väldigt känslig fakta förbli anonym för att skydda skribenten, men då måste det finnas någon sorts grund till de påståenden som läggs fram – vilket det alltså inte gör i det här fallet. Däremot kan jag tänka mig att Barbro inte direkt känner sig särskilt trygg just nu, och jag hoppas verkligen att folk låter henne vara i fred. Är det något vi behöver just nu så är det att visa att det inte är farligt att skriva under sitt eget namn, att paranoida antietablissemang-rasister inte får vatten på sin kvarn, för bara genom att få namn på skribenterna kan vi sakligt bemöta. Hade det visat sig finnas någon som helst faktagrund för Barbros påståenden, och om hon hade haft ens lite rätt, hade jag tyckt att det var fel att röja hennes identitet.

För det fjärde så verkar det finnas många som tycker att det vara fel att röja identiteten för att det är en sjuk tant i en stuga, och att det är förkastligt att Hamrud i artikeln skrev om Barbros sjukdomshistoria. Och jag ska inte vidare gå in på den stora ironin i att en av Nordens största internetrasister är elallergiker, men alla de sjukdomar som Barbro anser sig leva med har kommit till Hamruds kännedom genom att Barbro själv har skrivit om dem i offentligheten. Hamrud har alltså inte på något vis grävt i Barbros sjukdomshistoria på ett osakligt sätt, utan helt sonika gått igenom Barbros tidigare publikationer. Att det sedan bland dessa råkar finnas en fantastisk mängd av vad som i medicinska facktermer betecknas som helknasiga saker kan inte läggas Hamrud till last. Det var ju Barbro själv som ansåg att hela Sveriges tandläkarkår försökte förgifta sina patienter. Kopplingen de flesta av oss gör mellan den bisarra konspirationsteorin och de lite nyare betydligt mer rasistiska dito är inte direkt att greppa efter halmstrån, om vi säger så.

Nej, här finns det en jätterisk att förminska den samhälleliga betydelsen av ”Julia Caesar” bara för att det visar sig vara en äldre kvinna bakom, som om äldre kvinnor bara bakar bullar och ger grannarnas ungar godis i smyg. Barbros kön och ålder gör hennes inte mer förtjänt av anonymitet.

För det femte handlar det här inte om hennes åsikter. Även om jag personligen anser hennes åsikter fullkomligt förkastliga kan jag inte se att hon på grund av att hon är rasistisk och sprider hat inte skulle vara berättigad till samma skydd som alla andra eller att människosynen i hennes skulle göra det viktigare att röja hennes identitet. Tvärtom skulle jag i så fall argumentera för att någon som gör sig så pass avskydd av så många skulle ha ett större behov av anonymitet. Grejen här är dock att hon de facto har ett enormt genomslag för sina texter och att dem hon anklagar och attackerar inte är dolda av samma anonymitet hon själv utnyttjade. Det blir en helt galen obalans där den ena sidan fritt kan påstå precis vad som helst utan att det går att bemöta, samtidigt som den andra sidan får allt den påstår underkänt med hjälp av hitte-på-argument och skribenterna hotas och förföljs. Så kan inte yttrandefriheten fungera. Somliga åsikter är inte mer förtjänta av skydd än andra.

Med det sagt är det just nu viktigt att låta Barbro vara i fred i sin stuga. En stilla förhoppning skulle kunna vara att hennes elallergi i något skede gör att hon måste dra ner på internetanvändandet och bloggandet. Men tills dess är allt vi kan göra att utnyttja att hon inte längre är anonym till att kritiskt granska hennes texter. Det är det ett röjande av identiteten ska ge oss möjlighet till, inte att ta reda på adresser och telefonnummer.

Så blir man inte årets mamma i år heller

Gårdagen var en riktig sån där pissdag då man konstant ligger några minuter efter i allt man tar sig för, så att man lagom tills dess att man ska hämta barnet från eftis måste ringa och säga att man trots tappert försök sitter fast i trafiken och blir 20 minuter sen att hämta.

Och så har man 10 minuter på sig att ordna näringsrik, god mat till ungarna innan ena ungen ska skjutsas till aktiviteter och den andra ska till en kompis innan man själv borde infinna sig kvicktänkt och inspirerad på ett möte. Köpte ett kilo färdiga köttbullar som barnen åt direkt ur paketet innan vi susade i väg igen och jag lyckades ta mig tillbaka till att bara vara några minuter sen istället för tiotals när jag cyklade iväg till mötet.

Ibland känns det som om man skulle förtjäna lite paus från tidens gilla gång.