Arkiv | september 2014

Dagens tankar

* Det är dags att sluta läsa nyheter. Det går åt helvete med världen.

* Att köpa en bra cykel till en halvstor pojke är nästintill fucking omöjligt. Cyklarna i rätt storlek är antingen a) praktiska, stabila och dekorerade med rosa blommor och ”Lovely Princess” eller b) mountainbikes som heter något i stil med ”Exterminator” eller ”Death on Wheels” utan varken pakethållare, stadighet eller lämplighet för någon annan än Arnold Schwarzenegger när han var 10 bast. En 24 tums praktisk, stadig cykel med kul färg och pakethållare som inte skriker att man är en flicka som vill fincykla är dödsdömt att hitta.

* Den otroligt begåvade Elin Ruth har ÄNTLIGEN släppt sin nya skiva ”Here Comes the Storm” som alla omedelbart borde lyssna på (till exempel på Spotify eller här!) för det får världen att kännas lite bättre.

* Den nya uppsättningen historiastuderanden är toppen. I dag talade vi bajsande apor, roliga hattar och sånt. Föreläsningar om medeltiden är liksom inte kompletta utan sånt.

Ansökningstider

Jag hade egentligen inte tänkt berätta något. Jag hade tänkt att sedan jag lämnat in ansökningshandlingarna i fredags så ska jag bara glömma att det någonsin har hänt och gå vidare med mitt liv. Men jag klarar det inte.

Det är nämligen så att det har öppnats ett vikariat. Det enda i sitt slag i Finland. Det är för en svenskspråkig doktorand i historia som skriver om det svenska i Finland  (I KNOW!! Det är ju JAAAAG!!). Tjänsten innebär inte bara en riktig månadslön i ett år utan även ett eget arbetsrum nära universitetet och arkiven och bara några dörrar bort från vänner jag tidigare arbetat med. Ord räcker liksom inte till för att beskriva hur mycket jag skulle vilja ha den här tjänsten.

Jag är knappast ensam om det. Nu slår förstås paniken över att jag lämnat in en undermålig ansökan till. Det är ju inget nytt, om vi säger så.

Forskningsplanen är bra. Den är jag faktiskt riktigt nöjd med. Den är uppdaterad med de preliminära resultat jag kan bjuda på och håller sig ändå under det tillåtna teckenantalet. Men ansökningsbrevet hörrni. Vafan. Jag har fullkomligt missat att skriva att jag är med i ett prestigefyllt projekt som hade kunnat ge extra poäng. Och jag glömde helt att redogöra för hur jag blivit finansierad fram tills nu – trots att jag tidigare fått stipendium från just den här nämnden och att jag för fucking tillfället är finansierad av deras organisation. Det hade ju kunnat vara helt relevant information.

Så nu sitter jag här och försöker koncentrera mig på mina urkunder istället för hur de ansvariga får min ansökan framför sig och bah ”jomen henne har vi ju betalat en massa till men det tyckte hon inte var värt att nämna, vassegod det var så lite så”. Och jag kallsvettas över hur jag kunde ta dagar till att kontrolläsa alla ansökningshandlingar och ändå inte få det rätt. Tur att jag inte skrev i ansökningsbrevet att jag var noggrann den här gången i alla fall.

”Hej!

Jag är ansvarsfull, eh.. nyfiken och har jobbat stenhårt de senast åren. Det är tack vare er, men vi snackar inte om det oki?

Vänliga hälsningar

Gissa vem”

Men samtidigt alltså. Tänk om? Tanken virvlar genom mig som bubblor av hopp. Tänk om det trots allt kanske, kanske går vägen.

Nu måste jag släppa det här och bara köra på. Nästa vecka ska jag plita fler ansökningar för vid slutet av året går mitt stipendium ut. September är sån. En evig berg-och-dal-bana av hopp och förtvivlan.

Äntligen lite bilder från renovering och trädgård

Det känns som om dagarna bara flyger iväg. Snart är det höst. Snart är det här trädgårdsåret över. Jag samlar frön, tar in pelargoner, börjar så smått täcka över det som är ömtåligt. Och så tar vi långa, härliga promenader i trädgården. Smakar på äpplen och morötter. Beundrar tomatdjungeln, jättepumporna (som blivit jätteplantor med pyttepumpor) och den friska, klara höstluften. Vi syltar, saftar och bakar så mycket vi bara hinner. Rosorna har fått fart på nytt och blommar som tokar. Resultatet av att en vän välte fågelbordet i mina dahliaplanteringar blommar i form av solrosor – betydligt högre än dahliorna. Tuppar, kaniner och barn strosar runt och letar skatter. Katterna gräver ner dem. Och snart, snart har vi ett nytt, förhoppningsvis icke-läckande, fancy tak på vårt hus.

IMG_1378-20140919

Hönsgården är färdig. Ännu en vinterbonad kaninbur ska byggas.

IMG_1404-20140919IMG_1406-20140919IMG_1379-20140919Jag har hängt upp äppelkvistar på tork, så att kaninerna har något att knapra på i vinter.

IMG_1407-20140919Nästa år vet jag att jag inte borde så två hela påsar tomatfrön.

IMG_1408-20140919IMG_1410-20140919IMG_1414-20140919

IMG_1436-20140919Äpplena är otroligt många, men enligt rapport fortfarande tämligen sura.

IMG_1429-20140919

IMG_1430-20140919IMG_1431-20140919

IMG_1323-20140919 IMG_1325-20140919Även lillstugan får ett nytt tak.

 

IMG_1409-20140919Och av plankorna under lillstugans gamla tak fick jag prima odlingslådor.

IMG_1367-20140919Det rostiga, sketna plåttaket är bortrivet och ett nytt undertak är lagt. Till allt takarbete har vi samma firma som fixade vårt badrum. Fönstren på nedre våningen är bytta långt innan vår tid och är egentligen riktigt bra, men träet är obehandlat.

IMG_1459-20140919              Jag målade fönstrets trä vitt med en skyddande färg. Inte bara förlänger det fönstrens liv, det gjorde också stor skillnad på husets utseende. Det känns liksom som att allt vi gör nu är för att huset ska få det utseende det borde ha. Och jo, vår dörr står alltid öppen. Bokstavligen. IMG_1458-20140919  Längs gången upp mot huset var vi ställt en gammal ljugarbänk vi hittat på en vind. Där sitter vi i kvällssolen och dricker kaffe och äter äppelkaka, mitt i byggkaoset. Det är så jäkla pittoreskt så jag nästan blir lite äcklad av mig själv.IMG_1469-20140919Percival dricker gräddmjölk så det skvätter om det.

Hunger

I dag var det Hungerdagens insamling på barnens skola, då den som ville fick lämna en peng till mat för dem som hungrar. Kombinationen av två saker gör mig förtvivlad.

1: När vi skulle skicka med pengar till barnen plockade vi fram några euro i mynt var.

2: Jag var ganska nöjd över att ha hittat en födelsedagspresent för drygt 8 euro till Tildas kompis som har kalas i kväll.

Det är så jävla sjukt. Till den som hungrar avvarar man några euro medan man spenderar dubbelt så mycket på en födelsedagspresent till ett barn som redan har allt. Men det finns hopp för framtiden. Medan han väntade på skjuts till skolan gick Vilho och tömde sin spargris för att lägga sina surt förvärvade slantar i en bössa till förmån för dem som hungrar.

Det finns så mycket vi kan lära oss av barn om prioriteringar.IMG_1401-20140919

 

Saker man inte måste göra tillsammans

Tog en kvällspromenad tillsammans med maken, ner mot bondgården för att hämta mjölk. Vi talade om hur trevligt det är att göra saker tillsammans. Tills vi kom fram till kossornas elstängsel och maken började leka med tanken på hur det känns att ta i elstängslet. Ni vet. Så där som man alltid tänker när man går förbi ett elstängsel oavsett hur många gånger man faktiskt redan first hand (pun intended) upplevt hur jävligt det smäller.

Det romantiska i att vandra hand i hand dog rätt omedelbart.