Förtroendet

I dag följde två kompisar med Vilho hem från förskolan. Förskoleläraren gav mig viktiga papper och frågade om jag kunde överlämna dem till kompisarnas föräldrar, eftersom det var jag som hämtade. Hade personalen på dagis hört det hade de skrattat åt förskolans godtrogenhet, för alla på dagis vet att att man inte ens ska ge mina barns viktiga lappar till mig. Faktum är att det är allmänt vedertaget att en lapp som getts till mig istället för till min man är att betrakta som förlorad – något min man nu efter de här åren har inpräntat i personalen.

Godtrogen personal: Jo, den där lappen om när barnen har lediga dagar, den skulle ha lämnats in i måndags…
Maken: Har ni gett den till Charlotte?
Godtrogen personal (hurtigt): Jodå! Hon fick den för tre veckor sedan.
Maken: Jaha. Det förklarar varför ingen har sett den sen dess.
Godtrogen personal (nedslaget): Men jag har sparat en kopia.

Och så i dag! I dag fick jag inte bara de egna barnens lappar utan andra barns viktiga lappar! Vilket förtroende! Vilken lycka!

Kuriosa: Det tog mig knappt fem minuter att slarva borta alla papper, och drygt dubbla tiden att hitta dem igen. Det är nytt rekord. Jag har aldrig hittat lappar så snabbt förr!

 

En tanke på “Förtroendet

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s