Arkiv | oktober 2012

Ett politiskt meddelande

I morgon är det kommunalval här i Finland. Det är ett val som även utlänningar som jag får rösta i. Min röst kommer utan minsta tvekan att gå till Malin Hauk. Vad hon står för kan man läsa på hennes sida, men jag tänkte så här i skamlöst propagandasyfte berätta varför jag kommer att rösta på henne.

* Malin talar en hel fantastiskt mängd språk, byter med lätthet mellan finska, svenska, engelska och tyska och har smarta saker att säga på alla språken.
* Det är viktigt att inte skjuta problem under mattan och när hon skriver att ”nästa år måste prioriteringar göras, smärtsamma prioriteringar där många kommer att bli besvikna, men att lova fler tjänster, höjda understöd, bibehållen service i alla former och förbättrade villkor anser jag är populism och röstfiske” kan jag inget annat att hålla med henne. Dessutom anser jag att hon sätter fingret på något viktigt när hon menar att det ”[r]edan idag betalas årligen i räntor på gamla lån vad saneringen av flera mögeldrabbade skolor eller dagis skulle kosta.” Så kan det inte få fortsätta.
* Jag har sett tillräckligt mycket av hur hon fungerar tillsammans med sina egna barn och andras för att veta att det inte är en klyscha när hon talar om vikten av nästa generation. Malin förstår att barn och ungdomars trygghet är vad som kommer att göra världen bättre, och jag är övertygad om att hon skulle kunna bidra till det om hon blir invald.
* När Malin skriver om jämställdhet har hon inte den, i mitt tycke, föråldrade synen att det måste till fler kvinnor överallt utan hon ser att jämställdhet kommer av när ”[k]vinnor och män” har ”samma möjligheter att forma samhället och sina egna liv”.
* Dessutom uppskattar jag hennes nytänkande kring trafiklösningar och byggande. Sunt!

Så om ni i Vanda inte bestämt er för vad ni ska rösta på: 476 Malin Hauk kommer inte att göra er besviken!

PS: Alla de sakerna hon står för att just sånt jag tycker är viktigt; barn, jämställdhet, miljö. Men som invandrare i detta Sovjetbyråkratiska, blankettfascistland hade hon mig redan på ”elektroniska ansökningar skall bli kutym”.

Slut på politiskt meddelande.

Vintern

I år kom vintern så snabbt att jag för en stund förstod hur det måste vara att jobba på statens järnvägar där det där med snö och kyla, trots att ett visst statistiskt underlag pekar på sannolikheten för ett årligt förekommande fenomen, fortfarande varje höst möts med ett klingande ”men för i helvete vad är det här” följt av fem månader av bortförklaringar i stil med ”vi var inte förberedda” och ”det har kommit väldigt mycket snö”. Nu är det helt plötsligt 7 minusgrader och snö som ligger kvar.

För två veckor sedan lyfte jag in pelargonerna.
Förra veckan köpte jag det sista som saknades till barnens vintergarderob i form av jackor, handskar och skor.
I början av veckan bytte vi till vinterdäck.

Innan. Det kom. Snö.

HA! Take that, vintern!

Kvinnan som talade med bullar

Det är inte som att jag är trött eller så, men i fikapausen hade jag vad som kliniskt förmodligen skulle kallas ”oroväckande brist” på både socker och koffein. Så jag tar en kopp kaffe. Och sedan ser jag, med samma hänförda lättnad som en som efter fem dagar i öknen betraktar en oas, sånna där bullar med vaniljkräm och socker. Då är det helt naturligt att man mumlar en liten kärleksförklaring i stil med ”well hello bullen”. Så skulle väl alla göra. Men nu i efterhand tänker jag att det kanske är ett varningstecken att när någon just då säger ”nämen hej Charlotte” så är den första reaktionen glädje över att bullen svarade – inte en insikt om att någon av de tjugotals andra människorna rummet just hälsat på en.

Spoiler alert

Snö. Lyckliga barn. En mamma med suddiga konturer på väg till en konferens hon är så dåligt förberedd på att hon inte ens hunnit lacka naglarna. Då vet ni precis hur vår dag kommer vara.

20121026-111244.jpg
Det är väldigt tidigt på morgonen. Jag har trott att det bara var jag som upplevde tidiga morgnar som blurriga men nu har jag fotobevis på att morgnar faktiskt ser ut så.
20121026-111256.jpg
Snö. Vackert när man tittar på det genom ett fönster. Åt helvete när det frusit fast på bilen.
20121026-111305.jpgMamman. Not so intellectual efter fyra timmars nattsömn.

Det kommer aldrig att gå

Jag kan låta bli att skeda tårtfyllningen in i munnen istället för i tårtan.
Jag kan låta bli att skeda tårtfyllningen in i munnen istället för i tårtan.
Jag kan låta bli att skeda tårtfyllningen in i munnen istället för i tårtan.
Jag kan låta bli att skeda tårtfyllningen in i munnen istället för i tårtan.

Tildas logik del 5

Tilda och jag pratar ganska ofta om det här med tjuvar, poliser och fängelse. Jag kämpar med att försöka hålla en lagom balans mellan verklighetstrogen fakta och hemskheter om livet som fyraåringar inte ännu behöver veta. Just den här gången gick vi från det vanliga ämnet (sannolikheten att någon bryter sig in i vårt hus för att ta Tildas Barbies och ponnyhästar, vilken jag säger är obefintlig och Tilda menar är överhängande för ”mamma titta dom har glitter på sig”) en smula eftersom Tilda oroar sig över hur det ska gå för alla stackars tjuvar.

Tilda: Mammaaaaa…
Jag: Ja, hjärtat?
Tilda: Får man aldrig någonsin komma ut ur fängelset igen?
Jag: Jo då. Det beror på vad man gjort för något. Har man gjort något väldigt, väldigt dumt så kan man få sitta i fängelse många år, men var det bara lite dumt sitter man inte så länge.
Tilda: Men får man mat i fängelset då?
Jag: Det är klart man får! Annars dör man ju! Man ska sitta i fängelset så att man förstår vad man gjort fel och sedan inte gör några fler dumheter när man kommer ut igen.
Tilda: Fast maten är nog äcklig va?
Jag: Det kanske den är.
Tilda: Men du mamma…
Jag: Ja..?
Tilda: Får tjuvarna pengar av polisen?
Jag (oförstående tystnad)
Tilda: Jo alltså så att dom där tjuvarna inte måste stjäla igen utan kan köpa sin egen mat sen när dom kommit ut.