Barn som klipper håret

Jag: Tilda. Älsklings-hjärte-gullet. Har du möjligen klippt ditt hår?
Tilda: Nähädå.
Jag: Du, du vet väl att du kan berätta för mig om allt?
Tilda (väldigt uppspelt): Mamma!
Jag: Mmmm.
Tilda (studsar av förtjusning): Jag kanske klippte mitt hår. Lite bara.

20120918-093928.jpg

Luggen. Inte i samma skick som förut. Ungen har dock inte förändrats det minsta.

6 tankar om “Barn som klipper håret

  1. Om jag inte tar mig i kragen (alternativt håret) nu, så måste jag också bli ett barn som klipper håret. Sällan att slutresultatet skulle vara så sött som barnet på bilden!

  2. Jag gjorde samma åt tösen imorse, alltså klippte håret. Hon hade gjort en sån knut av håret att det var måsta på att klippa av och meddetsamma klippte jag pannluggen och…. nåjaa, tvååringen sku kanske ha gjort det lika vackert själv 😀

  3. Min mamma har alltid sagt att det inte sitter i håret, varken godhet, intelligens eller personlighet. Dærfær tyckte hon också att det var helt okej att jag snaggade mig nær jag var 14. Jag tror fortfarande på det – det sitter inte i håret.

    • Jag hade gärna klippt Tildas pannlugg (som alltså hänger ner i ögonen på henne) men hon totalvägrar. Båda barnen får helt själva välja hur de vill ha sitt hår, så länge det är någorlunda rent och inte alltför trassligt, men jag sätter stopp vid att de klipper håret själva. Lite för att jag inte vill att de klipper av sig öronen. Lite för att jag är rädd för att klippandet sedan också kommer att drabba katterna. 🙂

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s