Duktighetshysterin

Det pågår en väldigt intressant debatt om det här med duktighetshysteri. Ni vet, när alla hela tiden vill vara så där duktiga som alla andra verkar vara och så blir man stressad, får magsår och blir utbränd. Det sägs att det är något i tiden nu, det där med duktighetshysterin. I en del krönikor väljer man att se en förklaring i livsstilsmagasin och i överpolerade bloggar som visar förskönade verkligheter som vanliga människor inte kan nå upp till. Man talar om superfamiljer som får hela vardagsrumban att likna ballroom dancing, om de där som lyckas lägga Pusslet så att de inte bara hinner med barnen och sina underbara jobb utan också bakar cupcakes och går på yoga. Nu är liksom eran då vi hetsar varandra till att alltid prestera mer och då alla ska vara så jävla duktiga hela tiden.

Och på ett sätt kan jag hålla med. Det finns en sorts duktighetshysteri, en förväntan att orka och kunna och dessutom göra det med ett leende. Däremot är det absolut ingen nyhet. Det är så här samhällen fungerar. Människor i samhället pressar och trissar varandra, men också peppar och hjälper varandra, att nå till det som samhället ser som viktigt för individerna. Idag heter det självförverkligande. För fem hundra år sedan hette det ekonomisk trygghet. Jag vill absolut inte förringa dem som jobbar för hårt, som känner av pressen, som inte orkar, inte hinner och som faller utanför. Det är tungt, och jag tror att alla någon gång finner sig själva stå där på kanten och svaja. Men jag tror att vi missar någonting fundamentalt i hur samhällen fungerar, och har fungerat rent historiskt, om vi tror att vår tid just här och nu kännetecknas av en press att prestera som inte har funnits tidigare.

För den pressen att prestera finns i alla samhällen, överallt, i alla tider. Prestationen ser bara inte likadan ut. För fem hundra år sedan låg det enorm press på människor att arbeta oerhört hårt med betydligt tyngre uppgifter än vad vi har idag. Två veckors sjukledighet för stress existerade inte. Det fanns en press att lära sig reglerna för socialt samspel, att inte göra några övertramp, att hållas innanför ramarna, att socialiseras in i den rätta kontexten för att kunna hitta en livspartner. Men inte vilken livspartner som helst, utan en som man sedan faktiskt skulle tillbringa resten av livet tillsammans med (låt vara att det var kortare än i dag med tanke på beräknad livslängd), som man skulle få barn tillsammans med och som skulle utgöra den ekonomiska och sociala trygghet samhällssystemet inte ännu gav. Nej, hysteri att vara duktig, att prestera och att passa in har alltid funnits.

Istället skulle man kunna se det som att vi har det rätt bra idag. Duktighetshysterin kanske florerar, men bara om vi tillåter den. Vi har samhällssystem som skyddar oss (även om de är långt ifrån felfria) och det värsta som kan hända för den som säger nej till duktighetshysterin och vägrar följa strömmen är att den gör något annat. Det finns ingen utstötthet ur den sociala gemenskapen för den som inte bakar cupcakes, det finns inga kyrkostraff för den som klär sig i alternativa kläder och inga offentliga tillrättavisningar av den som skiter i att dyka upp på bikram yoga. Problemet i dag är alltså inte att det finns duktighetshysteri och prestationsångest – det är tidslösa fenomen – utan att en del lockas in i myten om att människans viktigaste mål i livet är ett självförverkligande någon annan har definierat. Säg nej, nästa gång. Det är varken svårare eller lättare än så.

2 tankar om “Duktighetshysterin

  1. Jätte fin text! Kolla också Henrik Jansson i dagens HBL. ”Det fanns en press att lära sig reglerna för socialt samspel, att inte göra några övertramp, att hållas innanför ramarna, att socialiseras in i den rätta kontexten för att kunna hitta en livspartner. Men inte vilken livspartner som helst, utan en som man sedan faktiskt skulle tillbringa resten av livet tillsammans med (låt vara att det var kortare än i dag med tanke på beräknad livslängd), som man skulle få barn tillsammans med och som skulle utgöra den ekonomiska och sociala trygghet samhällssystemet inte ännu gav.” Man har aldrig fått och FÅR inte idag heller göra sociala övertramp – man blir utfryst direkt annars. Det finns folk som anser att de liksom har ”makt över dig” på grund av olika orsaker och gör du något de inte förväntar sig kan du få galla över dig fem år senare! Det har hänt mig…

    Idag är det kanske mer mångfald och man kan söka sig till nya kretsar/ny bransch eller ort lättare, men det EXISTERAR nog ännu. Och gällande valet av partner – jag tycker det har varit så och ÄR så ännu. Fastän många inte erkänner det, har jag själv sett hur man letat efter ”rätt” partner på andra vis än genom att falla handlöst och bli kär… Kanske man känner några sprittningar i bröstet, förvisso, men det håller inte sedan, eftersom man ”kollat in” partnerns in spe ”dygder” (ställning, pengar, bakgrund, klädstil?) och inte egentligen fått en kemisk reaktion djupare än förälskelse. När den är över tar också toleransen för partnerns ”avigsidor” slut. Jag ser så mycket avsaknad av passion omkring mig så att jag ryser ibland. Men jag har nog minsann själv fått kritik för att jag varit passionerad i mitt val och inte tänkt på att ”han är ju yngre än du” m.m., som folk slängt ur sig… Kram!

    • Absolut existerar det fortfarande! Folk är alltid bra på att ge varandra gliringar. Tyvärr. Men just som du skriver så är det ju en annan mångfald idag, så även om alla inte passar in överallt, borde det finnas en plats för alla någonstans. Om du förstår vad jag menar. 🙂

      Sedan tror jag också att dagens rättvisepatos är någonting helt annat. Låt vara att det finns folk som blir diskriminerade, och andra som tycker att det är ok, men samhället har ändå tagit ett kollektivt avstånd. Dessutom är jag ganska övertygad om att de som läser din berättelse här tycker att du har gjort rätt som struntat i vad folk säger och gjort vad du själv tycker är rätt. Det tycker i alla fall jag!

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s